Måndag 7 maj 2012
Ja, kunde jag sjunga skulle jag väl börja färden med att sjunga sången "Granada" i bussen. Nog tror jag många är i spänd förväntan inför färden till Granada och Alhambra. Åtminstone är min resa till Spanien först och främst en resa till Alhambra. Redan kl 7 är vi redo att åka med en engelsktalande guide. Ett stopp gör vi för att inta vår frukost vid en restaurang-cafeteria.
Väl framme byter vi till Alhambras egen engelsktalande guide.
Bilderna är klickbara för att se dem i större format.
Bäst du skyndar dig Maud att ta ett kort
på mig utifall jag inte
kommer längre än så här.
Efter Cordobas fall 1226 och Sevillas fall 1238 intog morerna med general Mohammed Ibn al-Ahmar Granada. En tillflykt även för de skickliga hantverkarna och byggnadsarbetarna som nu kunde bygga detta sagoslott beställd i huvudsakligen av Jûsuf I åren 1333-54 och av Muhammed V åren 1354-91. Alhambra blev det sista moriska fästet som erövrades av de kristna den 2 januari 1492. Ferdinand och Isabella lär under sin tid ha hållit palatset i gott skick. Även under 1500- och 1600 talen var det i gott skick men sedan började förfallet. Tack till Washington Irving som skrev boken, "Tales of the Granada" och uppmärksammade det historisk viktiga kungakomplexet.
Först går vi uppför den här enorma
cypressallén (700 år gammal) till
Generalife, sultanens sommarpalats.
Här har jag vänt mig tillbaka och fotat.
En del av Alhambras murar kan vi se på
vägen mot Generalife
Generalife har allt som en trädgård ska ha slingrande gångar, blomsterrabatter, dammar, fontäner, hängande trädgårdar.
En del av alla vackra blommor i den
underbara trädgården,
jag önskar att jag hade någon poetisk ådra för
att kunna beskriva den, men helst ska den väl ses..
Den vy som man väl har sett mest av från
Generalife, Patio de
la Acequia
med den berömda kanalen.
Det var väl så här sultanen satt i
tronsalen när han
mötte sina undersåtar.
Ljuset bakom sig så att hans ansikte inte syntes.
Vi lämnar det sköna Generalife och går mot Alhambra
Jag citerar ur Olof A. Hanquists bok Spanien i närbild:
"Den som besöker Alhambra har det största utbytet om han går in genom
porten Puerta de la Justicia, Rättvisans port. Det finns andra entréer,
men denna är utan tvivel den mest intressanta. Porten leder genom ett
stort, fyrkantigt vakttorn av sten utan tinnar som, liksom andra av
murens torn, samtidigt är ett praktverk. Portens valv är hästskoformat,
och bågens spets prydd av ett marmorblock i vilket en uppåtriktad hand
är inhuggen. Handens fem fingrar föreställer sinnebildligt Muhammeds
Lag, Allahs Enhet, Bönen, Allmosegivandet, Fastan och Pilgrimståget till
Mecka. Bakom denna hästskobåge välver sig en mindre och i dess spets
finns ett marmorblock med en nyckel, en symbol för profetens makt att
öppna eller tillsluta Himmelrikets port."
Det är inte lätt att veta vad fotograferar när man aldrig har varit här förut. Men när jag läste den här boken blev jag glatt överraskad när jag tittade på mina bilder och fick se den här handen.
Jag vet ej om vi gick in i denna port, men
jag fick i alla fall en bild av den, med tydlig hand.
Här måste man klicka på bilden för att se handen.
Detalj från Mexuar Hall
The Hall of Comares, Chamber of
Ambassadors,
Sändebudens sal eller tronsalen.
Det högsta och största rummet i Alhambra.
Hela väggarna är så vackert dekorerade.
Utsikt från ett fönster
Patio del Mexuar
Patio del Mexuar från andra sidan.
Visst önskar man ibland att man var ensam här!
Maxantalet besökare varje dag är 8.400, så chansen är
stor att människan får spela huvudrollen som här.
Comares Palace, Sultanpalatset, Kungens officiella residens är nu bara
en tom fasad med arkader i dubbla våningar.
Själva byggnaden revs för Kars V:s palatsbygge.
Myrtengården (37x23m) (Patio de los Arrayanes) är omgiven av flera rum.
Myrtengården
På norra kortsidan Comares fästningstorn
med Sala de la Barcas
kolonnad framför sig
Leijongården med sin brunn där vi inte kom in för restaurering
av lejonen
Vackra dekorationer framför Leijongården
Hall of the two sisters, De la Dos
Hermanas
Här bodde sultanens familj
Nu tar jag hjälp av Alma Velander-Philip
för att beskriva det vackraste rummet som hon tydligen kallar Sala de la
Sultana
Utdrag ur boken: Spanien, studier från don Quijotes land
Då man står i Sala de Abencerrajes på Lejongårdens södra sida och i
en enda blick fångar det överdådiga linjespelet i perspektivet av
kolonner och stalaktitridåer hän emot sultaninnerummen på norra sidan, eller då man inne i själva Sala de la Sultana, Alhambras
praktfullaste rum, låter blicken klättrande följa det fantasiens överdåd
av glimmande och regnbågsskimrande azuléjos, av bågar, stuckaturfält,
bårder, rankor, kalligrafiska friser, ajimez, pendentiver och högst,
svindlande högt, sagokupolen, genom vilkens sexton fönster ljuset faller
in, leker tafatt med välvningen femtusen färggnistrande droppar och
vidrör med sitt trollspö väggarnas stuckaturbrokader - inte frågar man
då, om allt detta är kulisser och kupolen är förankrad med starka järn
vid ett förnuftigt bjälklag!
...
Hall of the two sisters
Härinne bodde Washington Irving i början av artonhundratalet.
Här citerar jag Ebba Segerborgs utmärkta
bok Mest om Andalusien utgiven 1991:
"Alhambra har restaurerats i relativt sen tid efter att under
1800-talet varit i starkt förfall. Att läsa Amerikanen Washington
Irvings bok: Tales of the Granada, där han berättat om hur han på
1830-talet helt sonika flyttade in i den förfallna byggnaden på klippan,
där också en rad omkringliggande hus kloster, kapell osv då som nu
fungerade som en by, är fantastiskt. Han var omgiven av tiggare och
lycksökare av olika slag, den tidens hippies. Själv inrättade han sig i
en del av palatset på ett någorlunda organiserat och etablerat sätt, med
uppassning från en vakthavande familj med bostad i ett av de
intilliggande "by"-husen."
Patio de la Reja
Albacien, den bäst bevarade arabiska stadsdelen i Spanien är med på
UNESCOS världsarvslista.
Strax ovanför ser vi zigenarsamhället Sacromonte med sina grottbostäder.
Garden of the Partal
På väg ner till bussen. Generalife i bakgrunden
Avslutar besöket i Alhambra med ett collage av dekorationer
Här väntade vi på bussen. Sierra Nevada i bakgrunden.
Efter upplevelsen av Alhambra möts vi vid bussen igen och åker ner till
Granada för att se intressanta platser och inta vår lunch.
Påminner mig om att i den lilla byn Fuente Vaqueros här i närheten av Granada föddes den store poeten Federico Garcia Lorca född 1898. Lorca sköts under inbördeskriget 1936. Här passar de väl att infoga hans dikt fritt översatt av Ebba Segerborg i boken Mest av Andalusien:
Silver och mörkt grönt
Sierran som en blek turqoise
Cypresserna sover inte-
deras saktmodiga rörelser
fyller luften med oro
Medan vinden förvandlar
Granada till en orgel-
som spelar i de trånga gränderna.
Granada var en dröm av ljud och färg!
En promenad i den vackra staden Granada
Bild från bussen där vi ser Sierra Nevada
i bakgrunden.
Ett stopp gjorde vi på hemvägen för att röra lite på benen. Hemma ca 18.30.
Mina drömmars mål är uppfylld! Helt otroligt att man nu har sett Alhambra. Nästa tur kanske går till Sevilla och Cordoba som jag gärna skulle vilja se. Men det är nog bra att få smälta intrycken från Alhambra en tid innan nästa resa.
Helena kom hem med en massa tidningar från
1800-talet där jag hittade en artikel från ett besök i Alhambra.
Intressant artikel.
Artikel från Hemvännen Mars 1876
Ett besök i Alhambra
Efter "En målares anteckningar" av Egron Lundgren
Klicka här