utdrag ur boken del 1 och 2
(om Den långa muren)

(sid 411)..........Kom följen mig och jag skall föra eder till stora muren. Ty muren existerar verkligen, ehuru tider funnits då man i Europa betraktat den som en myt, som en sinnebild af den kinesiska afstängningspolitiken. För att se muren vid Shan-hai-kuan behöfver man egentligen endast följa järnvägslinjen, då dessa två byggnadsverk skära hvarandra strax öster om staden, men denna del af muren, den nere på slätten belägna, är ingenting annat än en till hälften rasad jordvall. Nej upp på bergen måste vi, om vi skola få en föreställning om detta den kinesiska byggnadskonstens mästerverk. Öfver en med skarpkantade stenar och grus besådd mark, som ingenting annat är än Schan-hos torra bädd, gå vi förbi de i molnstoder af damm insvepta exercisplatserna, förbi de små hvitrappade kasernerna, inom hvilkas murar trummorna dåna och trumpeterna skrälla, genom en af några hyddor bestående förstad, där svinen äro talrikare än människorna, och stå utanför Shan-hai-kuans östra bastion, från hvars tinnar blanka, glänsande kanonmynningar skåda ut öfver fälten................

(sid 413)......... Däruppe på de rundade topparne se vi mörk barrskog. täta lunder och en och annan röd tempelkomplex, halft fördold i en klyfta, Men muren? säger någon. Ja, vill de se muren, måste du skåda upp i skyarne, då den klättra uppför berget på de allra brantaste, allra otillgängligaste stället, föraktande att liksom vägarne slingra sig upp. Så länge muren går nere på slätten går den fram i alla möjliga besynnerliga krokar och bukter, liksom hade byggmästaren velat skryta med sina vackert böjda linier, med buktande murytor och skarpa slagskuggor, men då den kommer till bergets fot reser den sig plötsligt oförmodadt i höjden som en stegrande häst. Stora stycken af detta underliga byggnadsverk äro, tyngda af år, sammanstörtande till väldiga tegel- och jordhögar, men ännu stå långa sträckor, och underligt nog de brantaste, där muren står nära nog lodrät, oskadda, mot de mäktiga gula tornen, med den breda vangången och de manshöga tinnarne. Muren är byggd som alla kinesiska murar, det vill säga består af tvåtegelmurar, inneslutande ett med jord fylldt mellanrum, af hvilka den norra, den mot fienden vända, är krenelerad, under det den södra här och där är försett med trappor och uppfarter. Om man vill trotsa bergets otillgänglighet, om man vill riskera sina lemmar bland de på stupande branter hängande stenrösena, kan man nå muren, men man kan absolut ej göra som en globetrotter påstår sig ha gjort, sätta sig grensle däröfver, njutande af det nervretande, kittlande medvetandet, att ha ett ben i Kina och ett i Mandschuriet. Från denna häpnadsväckande njutning måste man afstå af den simpla, eländiga orsaken, att murens öfre bredd är åtminstone tio steg. Men för en globetrotters fantasi spelar detta faktum ingen roll.........

DEL 2

(sid 216).........Men Nan-kau har något annat att fröjda sig åt. Alla globetrotters som skola upp för att se muren - och hvilken globetrotter i våra dagar skall ej se den - måste icke blott passera här utan äfven ligga öfver i vanliga fall två nätter. Och globetrotters förädlade inflytande visar sig i de stora, eleganta värdshusen, af hvilka ett till och med är försedt men en skrubb kallad Bath-Rhum samt en skylt Ladies, båda delarne lika otroliga i Kina. Men, gunås, globetrotters inflytande visar sig ock i värdshusprisen, som äro fullständigt vansinniga. Men sådant får man ta med lugn då man reser på turistvägar..................

(sid 217).........Här ligga midt i passet två i klippan inmurade tempel, härstammande från Ming-kejsarens tid, och här se vi första gången högt öfver våra hufvuden uppe på branterna, stupande med i afgrunderna, stora muren. Men vi sträfva vidare en timme eller så genom steniga byar och små, befästa städer, förbi torn och försvarsverk. Så äro vi uppe vid Pa-ta-ling, den stora murporten och här erbjuder sig i sanning en underlig utsikt. Ljusgul, skiftande i rödt, stiger muren, afbruten af tunga, mörkare torn upp på de högsta topparna, störtar sig lodrätt ned i klyftorna svänger och snurrar från afsats till afsats, från topp till topp. Och allt detta är förfallet i ruiner, tron I väl?. Nej ingalunda. Alla de jämnskurna tinnarne stå upprätt, mursidorna finpolerade, nästan blanka, så att ej ens en katt skulle kunna taga sig upp; allt detta ser ut som det gjordt i våra dagar. Jag har sett under de senaste åren ett så oändligt antal murar af alla möjliga dimensioner och åldrar, att jag knappt väntade något intryck af denna, den ryktbaraste af alla. Men den stora muren verkar genom sin massa, det vill säga jag menar egentligen genom sin längd. Stående uppe vid Pa-ta-ling ser jag den nära nog öfverallt, den är som en öfver bergen vårdslöst utkastad , hoptrasslad härfva. Och dock är den ej allas vårdslöst utkastad utan snarare uppförd efter en noggrant genomtänkt plan, så att dess olika delar flankera hvarandra. Det är den så kallade inre muren vi se här i Nan-kau-passet, den yngsta av murkonstruktionerna, som, uppförd första gången i sjunde århundradet, sedermera nästan helt och hållet nybyggdes af Ming-kejsarne. Skiljande sig från den yttre muren vid Ku-Pei-kou, nordost om Pe-king, går den genom norra Chi-li och östra Shan-si, utgörande ett skydd mot de från Centralasien kommande tartariska stammarne............

...........Därnere, ett par tusen meter nedanför Pa-ta-ling, liger Tja-tao, en befäst ort - knappast en stad - med hufvudsakligen moslimitisk befolkning. Jag vet ingenting om Tja-tao annat än att det har ett på en bergklack liggande, förfallet slott eller torn och att det är nattkvarter för de flesta till stora muren gående globetrotters. Jag däremot hade beslutit  mig för att sofva i Huai-lai-hsien, en stad ryktbar för sina vidt utsträckta befästningar. Vägen från Tja-tao till Huai-lai-hsien är emellertid tröstlös. Stepp, föga odlad, föga bebodd, men rik på bullersten och damm. Men ett behag har den. Under det vi förflytta oss i nordvästlig, nära nog västlig riktning mellan de båda parallelt, på ett afstånd från hvarandra af ungeför två mil löpande bergskjedjorna, se vi till vänster och bakom oss högt uppe på den mörka bergskammen den rödgula muren som ett tandadt band sträcka sig milsvidt åt öster och väster. Denna vy af muren härnere från stäppen är säkerligen den mest imponerande..............

............Stora muren sedd härifrån imponerar på mig mycket, ojämförligt mycket mer än pyramiderna, hvilket egentligen ej vill säga så mycket, då de senare i det stora hela taget ej imponera på mig alls.

Tillbaka

Till Sonjas första sida