Idag steg vi upp tidigt för att inta frukost, för redan kl 7.30 var det samling för avfärd med buss till Ritanparken, solens park. Här ser man kineserna göra sin morgongymnastik och visst måste jag göra det också. Så i förbifarten hoppade jag in bredvid en yngre tjej och härmade henne. Lite oförskämt av mig kanske. Men nu har jag haft gymnastik i en park i Kina!!  

Morgongymnastik i Ritanparken

Kl 9 var det dags för samling och färd till Den förbjudna staden. Enormt stort och helt sanslöst galet. Här har kejsare från Ming- och Chindynastierna residerat. Siste kejsaren flyttade ut 1924, men abdikerade redan 1912.

En resandes upplevelse när han för över 100 år sedan närmade sig den Den förbjudna staden kan ju vara intressant att läsa så jag citerar ur Alex Stjuylenstjernas bok del 1 sid 325:

"Vi fortsätta vår vandring utmed kejsarstadens mur tills vi komma till dess vestra port. Kejsarstaden besitter fyra portar, en på hvar sida, af hvilka alla utom den södra äro öppna för trafik. Således in genom porten och vi befinna oss i det allra heligaste förgårdar, en stadsdel som i intet afseende skiljer sig från tartarstaden. På en marmorbro passera vi än en gång Yu-ho och äro inne på jämförelsevis tyst och stilla gata, kantad av grå, låga murar, bakom hvilka kejsarens mandschutrupper äro förlagda - men här är vandringen slut. Framför oss reser sig en rosenröd, rätt illa medfaren mur, bakom hvilken vi se tinnarne af en grå, krenelerad stadsmur samt de kejserliga palatsens tak. Inom detta helgade område lefver den gudalike bogdochan. Här inne har den väldige Kublai khan residerat, här Mingdynastiens härskare, här har den siste af dem, Tsung-tjeng, sett sitt rike glida sig ur händerna och gifvit sig själf döden, här har den segrande Manschudynastiens store kejsare lefvat och här vegeterar nu deras försvagade ättling, fången i en härsklysten kvinnas våld, en skugga blott af ärorika fäder, Kung-Hsu, reformatorn.

Min nyfikenhet på stora, förnäma och mäktiga mäns lif är ej häftig. De glimtar af sådant, som det här och där tillåtits i mina ögon att se, ha mig visat, att detta lif är antingen förvånande likt hvardagsmänniskornas eller ock ohyggligt ensligt, enformigt, dödt. Men bogdochans rosenröda mur sätter min fantasi i rörelse på ett obehagligt sätt. Icke som skulle jag vilja komma inom dessa murar för att se hur där ser ut; verkligheten lär ej svara mot de föreställningar man gör sig, och det är bättre att, pekande på de brandgula taken, upprepa de lysande namnen på alla dessa paviljonger - den ostörda hvilans palats, himmelens rogifvande palats, det ansträngda tänkandets palats, den oändliga lyckans palats och så vidare - än att träda därin för att se röda tegelbyggnader med gula tak, omväxlande med ljusgröna regeringsbyggnader med blå tak och öppna, färgadt glaseradt tegel belagda platser. Men jag skulle vilja komma därin i denna förtrollande stad för att se honom, som sitter där på draktronen, se himmelens son, solens och månens broder, de tiotusenårens herre, se, hur han därinne framlefver sitt bedröfvliga eremitlifv, denne palatssatte, murinstängde nomad". 
Läs mer ur Alexis bok...........

Det var Alexis tankar för 100 år sedan och även om han hade levt nu så hade han inte ju inte fått se kejsaren men väl den gyllene tronen.  

Wuman gate	Tronen i Hall of Complete Harmony
	Gammalt träd i parken

Tjejen som var så duktig på teer

Sedan återgick vi till mer vardag vid ett besök på ett tehus, där vi får en demonstration av olika tesorter och konsten att koka det.

Ca kl 13 var det dags för lunch.  

14.20 samlades vi för att åka till Sidenhuset där jag köpte en härligt röd morgonrock, som present till min dotter. 

Därifrån åkte vi bussen till hutongerna. Cykelkärrorna stod på rad och väntade. Färden var ju en upplevelse i sig och men inte så mycket folk som man hade väntat  rörde sig ute, utan det var ganska lugnt och stilla. Här gjorde vi också ett besök på ett barnhem för döva. Endast barn i små åldrar bodde där. Två små killar sjöng med glädje för oss. Sedan gjorde vi ett mycket intressant besök hos ett äldre par med utflugna barn. Jag frågade om de här hutongerna också skulle rivas, men de skulle bevaras  som kulturhistoriskt värdefulla. 

Försäljarna här var väldigt påstridiga och jag kände mig lite irriterad för första och enda gången. Tyckte i alla fall att det var prisvärt med 12 cashmereshalar för 100 yan. När vi åkte tillbaka till bussen i cykelkärran kom tjejen som jag handlat av cyklande förbi och pekade på mig och skrek så jag trodde hon skulle ropa på polisen och anklaga mig för tjuveri. 

Ca 17.40 satt vi i bussen igen i enorma köer. Efter middagen gick vi på Liyanteatern i samma hus och såg Pekingoperan kl 19.30. En historia från Tangdynastin med dans och sång och vackra kläder. På sidorna fanns två tavlor där vi kunde följa handlingen på engelska. 

På kvällen var det dags för packning för flygresan till Xian nästa dag. Vi ska checka ut för tre nätter så det gäller att få ner alla prylar igen. 

Collage av vägg- och takdekor i Den förbjudna staden

Föregående dag      Nästa dag
 
Sonjas första sida