|
|
|
En lite gråkulen junimorgon år 2000, samlades vi i stan för att resa norröver. Larsa från Lönns Buss hälsade oss välkomna och beskrev i korta drag vart kosan skulle styra.
Förbi ett blomsterfagert Rådhustorg åkte vi ut på den nya E4:an genom Norrala. Efter många års diskussioner hur den nya sträckningen skulle gå genom byarna, är den äntligen klar. Jag kan förstå t ex att de som äger Skogbo Fäbodvall inte kan vara så glad att höra alla bilar susa förbi, när de förut endast hört skogarnas sus. Vi åker förbi Lindefallet, Njutånger, Långviken, Iggesund och här visar sig Hälsingland i sitt grannaste flor. Grönskan är frodig och t o m granarna har fått en lindblomsgrön dekoration av alla nya skott. Vid kanterna lyser ängsullen med sina vita bollar, och på gårdsplanerna står syren och spirean i full blom. Stenbrotten av röd granit visar sig som de vackraste av konstverk på sidorna. Medan vi sitter och njuter av all prakt visar Larsa en video, som handlar om historien av Thailändska paviljongens uppkomst. Dingersjö, Njurunda, Svartvik är några av platserna vi ser, innan vi åker förbi Sundsvall och stannar och fikar. Nu smakar det gott med bulle och kaka till en kopp kaffe. Kl är 9.30 när vi fortsätter vår färd över Indalsälven och svänger mot Indal och förbi Bergeforsen. Indalsälven ligger nu till vänster om oss och vägen slingrar sig genom en mäktig natur. Ibland ser man floden som en silverfärgad fåra slingra sig framåt, ibland är den skymd av den stora skogen. Sluttningen ner mot älven är uppodlad men här och var övergiven. Mina anteckningar visar också att min färd gav mig ett vemod när jag såg bevis på glesbygdens avfolkning. Stora hus med vackra trädekorationer stod övergivna och förfallna. En lyftkran vid en avskalad timmerstomme påminner mig också om vad som sker i Hälsingland. Gamla genuina hälsingegårdar monteras ner och flyttas söderut. Kanske enda räddningen om de ska bevaras, men det är sorgligt att de inte får vara där de hör hemma. Vid skylten Ragunda 2 km svänger vi in och snart ser vi den Thailändska paviljongen.
Visst är den vacker som en pärla, där den ligger bredvid den väg, som den för thailändare älskade kungen en dag färdades för över 100 år sedan. Här fick vi gå runt med en påläst guide, som berättade hela historien om paviljongen och även berättade om varför Kung Chulalongkorn fortfarande är så älskad av folket i Thailand. Efter att ha fotograferat och köpt några vykort åkte vi kl 11.45 till Hotell Indalsleden, där vi intog vår lunch. Mycket trevlig miljö och snabb uppassning. God mat och verkligen ett matställe att rekommendera.
Kl 13 åkte vi härifrån för att åka till vårt nästa utflyktsmål som var Döda fallet, dit vi anlände kl 13.20. Här i Vildhussens land, Ragunda kommun hände på 1700-talet en märklig historia, som vår guide berättade för oss, medan vi åkte runt i Sveriges största teatervridläktare utomhus.
Imponerande utsikt och fast det var på eftermiddagen, såg åtminstone jag, hur småtrollen hukade bakom stenar och träd, och älvorna dansade i gläntan. Efter att ha köpt lite vykort och en glass fortsatte resan mot Hammarstrand över älven och tog av mot vägen till Kälarne och Bräcke. Här hade vi en par mil tvättbräda att köra på, men för övrigt var det bra väg. Mycket fin tallskog här och där, är det enda jag antecknat på den här sträckan. Framme i Bräcke var vi kl 15.20. I Borgsjö hos Gösta Sundin, den store snidaren, var vi kl 15.45. Här blev jag så betagen, att jag helt glömde kameran. Visserligen fick man inte fotografera inne, men jag hade ju kunnat tagit ett foto utanför. Det är helt fascinerade att gå runt och se i hans museum, där det finns ca 120 olika miljöer från svunnen tid. Dessutom massor av andra saker. Här är en mästare med sinne för natur och kunskap om gamla tiders leverne och redskap. Eftersom jag är uppväxt på ett litet torp med kor, grisar, höns och getter, kände jag igen mycket av de här miljöerna. Vid slåttertider var jag även med på täkterna för att hjälpa till att räfsa hö. Vi hade en flottningsränna som skar vårt boninghus från ladugården, så jag känner även till de redskapen. Vid den lilla sjön strax ovanför oss var många flottningsarbetare placerade för att se till att timret kom ner i rännan. Här blev jag lite nostalgisk och förresten vem blev inte det efter den här upplevelsen, för det var det. En verklig upplevelse!! Nu säger vi farväl till Gösta och kl är 17.00 när färden bär hemåt. Ånge, Ramsjö, Hennan, Hedsta och Heden åker vi förbi, innan vi kommer fram till Ljusdal. Här såg jag massor med sjöar på vänster sida, trodde jag, men enligt kartan var det nog den långa sjön Hennan, som då och då glimmade till i skogen. Ljusdal och Järvsö badade i full kvällssol, och visst är det vackert i Hälsingland längs Ljusnans dalgång. Larsa bestämde att vi inte skulle åka in i Bollnäs, utan ta vägen över Växbo, där Trolldalen med Kvarnen ligger så vackert. Väl framme vid ca 19.30 i Söderhamn skingrades mitt trevliga ressällskap åt olika håll. Tack till Larsa för en trevlig, gemytlig och minnesvärd resa. |
