Källa: Bocken 1941

Utdrag ur:

En hälsingerapsodi
Glimtar från svunna tider

Av Eric S. Nilsson

Under en god del av regementets Mohedstid var Mårdnäs i Segersta socken översteboställe. Av mantalslängder från 1500-talet framgår att Mårdnäs då var en by med fyra, fem bönder.

1682 anslogs Mårdnäs till boställe åt överste von Wulffen i avräkning på lönen, så länge han var kvar vid regementet. Två år senare fastställdes genom ett kungligt brev Mårdnäs med Ede i Mo socken som utjord som översteboställe. Därjämte erhöll dåvarande översten L. W. Taube 200 daler silvermynt i byggnadshjälp. 1686 uppförde han en stor byggnad  bestående av tvenne nattstuvor  och en kammare på det ställe, som ännu kallas ”gammelgården”, omtalar nuvarande kyrkoherden i Skog N. C. Humble, på ett ställe.

Veterligen har endast en överste dött på Mårdnäs, nämligen Gideon Fock. Han är känd i regementets historia som Hälsingarnas chef i slaget vid Poltava 1709. Regementet led stora förluster, och överste Fock blev skjuten i vänstra sidan, samt fick flera slag av gevärskolvar i huvudet. Med många andra svenska krigare hamnade han sedan i rysk fångenskap, där han kom att stanna i hela 13 år till 1722, då han åter kom hem till Mohed och Mårdnäs. Men hans tid var snart ute. Året efter avled han och begrovs i Segersta kyrka, där hans vapen och värja sedan uppsattes. Egendomligt nog såldes dessa jämte mycket annat efter kyrkans ombyggnad 1814. Värjan återfanns sedermera hos en bonde i socknen och skänktes av dåvarande kapten Wilhelm Brehmer, sedermera chef för Södermanlands regemente till regementschefens rum på Mohed.

Bland mera kända överstar, som bott på Mårdnäs, må nämnas friherre H. M. Buddenbrock, som av ständernas domstol dömdes till döden och avrättades 1743, ett offer för det snöpliga slutet på ryska kriget. Han var emellertid en stor byggherre på Mårdnäs. En av honom uppförd större byggnad nedrevs på 1830 talet, och timret användes vid uppförandet av den gamla trevliga gästgivargården i Mysskje i Mo socken.

Den siste överste, som bodde på Mårdnäs, var friherre G. W. von Kaulbars, som 1786 erhöll nådigt tillstånd att få flytta till Uppsala och där föra regementsbefälet. Sedan har ingen överste där varit bosatt. Som tjänstebostad hade Mårdnäs fungerat i 104 år.

1816 anslogs gården till boställe åt domaren i krigshovrätten, berättar kyrkoherde Humble i sin bok Två hälsingesocknar. Detta ämbete bekläddes då av ingen mindre än Georg Carl von Döbeln, den från Fänrik Ståls sägner kände generalen men han kom aldrig att flytta dit. Under senare tid har egendomen varit utarrenderad för kronans räkning.

Och så följer en Mohedsbild: (egen kommentar: avsked 1908 från Mohed)   

En hel vecka hade man på lägret gått i helspänn, och under hela den stora dagens förmiddag kommo förpatrullerna. Där kommo officerare och underofficerare, musik- och civilmilitär personal, och där kommo framför allt de gamla ”stammarna”, korpraler och meniga men alla med samma trofasta uppsyn, vänfasta handslag, hjälteblick och fältherreskick.

Och då den stora beväringskontingenten kom, möttes den vid ”Korset” av musikkåren och tågade så med flygande fanor och klingande spel fram till lägret, där de gamla ärevördiga barackerna lågo inbäddade i de gröna björkarnas lövverk.

Men nu är barackernas tid förbi och man rycker in inte längre till ”heden” utan i ”kasärn”. Mohed ligger tyst och stilla, och väl aldrig mer skola regementsmusikens toner ljuda över dess slätt, dess berg och skogar. I stället ljödo de i lördags i Gävle lika taktfast och vackert som förut på Mohed men likväl inte så poetiskt fagra som på ”heden”. Det var som om deras eko dog bort mellan husraderna, och den som en gång sett en beväringskontingent rycka in på Mohed kunde inte hjälpa, att tankarna återgingo till flydda tider.

På söndagen var det en riktig folkvandring ut till Kungsbäck. Om far och mor inte hade för långt till stan, reste de in för att se, hur pojken hade det. Och Gävleflickorna, ja, dem ska vi inte tala om. I långa rader gingo de fram och tillbaka aningsfullt längtande efter den tid, då pojkarna nog lustvandrat i soldatinstruktionens gårdar för att få permission…. Inga druckna personer, inga slagsmål, blott vänliga, godhjärtade och ärliga ansikten vart man såg.

Bild: Mårdnäs i våra dagar (1941)

I denna artikel står det omnämnt: Som helt ung officer kom sedermera generalen Lars Tingsten till Hälsinge regemente i maj månad 1880. I sina ”Minnen” har han själv berättat om sina första intryck.

Omnämnd bok: Två hälsingesocknar av kyrkoherde Humble 

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030513