Källa: Bocken 1941
Utdrag
ur:
En hälsingerapsodi
Glimtar från
svunna tider
Av
Eric S. Nilsson
Under en god
del av regementets Mohedstid var Mårdnäs i Segersta socken översteboställe.
Av mantalslängder från 1500-talet framgår att Mårdnäs då var
en by med fyra, fem bönder.
1682 anslogs Mårdnäs
till boställe åt överste von Wulffen i avräkning på lönen, så
länge han var kvar vid regementet. Två år senare fastställdes
genom ett kungligt brev Mårdnäs med Ede i Mo socken som utjord
som översteboställe. Därjämte erhöll dåvarande översten L.
W. Taube 200 daler silvermynt i byggnadshjälp. 1686 uppförde han
en stor byggnad bestående
av tvenne nattstuvor och en kammare på det ställe, som ännu kallas ”gammelgården”,
omtalar nuvarande kyrkoherden i Skog N. C. Humble, på ett ställe.
Veterligen har
endast en överste dött på Mårdnäs, nämligen Gideon Fock. Han
är känd i regementets historia som Hälsingarnas chef i slaget
vid Poltava 1709. Regementet led stora förluster, och överste Fock blev skjuten i vänstra sidan, samt fick flera slag av
gevärskolvar i huvudet. Med många andra svenska krigare hamnade
han sedan i rysk fångenskap, där han kom att stanna i hela 13 år
till 1722, då han åter kom hem till Mohed och Mårdnäs. Men
hans tid var snart ute. Året efter avled han och begrovs i Segersta kyrka, där hans vapen och
värja sedan uppsattes. Egendomligt nog såldes dessa jämte
mycket annat efter kyrkans ombyggnad 1814. Värjan återfanns
sedermera hos en bonde i socknen och skänktes av dåvarande
kapten Wilhelm Brehmer, sedermera chef för Södermanlands
regemente till regementschefens rum på Mohed.
Bland
mera kända överstar, som bott på Mårdnäs, må nämnas
friherre H. M. Buddenbrock, som av ständernas domstol dömdes
till döden och avrättades 1743, ett offer för det snöpliga
slutet på ryska kriget. Han var emellertid en stor byggherre på
Mårdnäs. En av honom uppförd större byggnad nedrevs på 1830
talet, och timret användes vid uppförandet av den gamla trevliga
gästgivargården i Mysskje i Mo socken.
Den siste överste,
som bodde på Mårdnäs, var friherre G. W. von Kaulbars, som 1786
erhöll nådigt tillstånd att få flytta till Uppsala och där föra
regementsbefälet. Sedan har ingen överste där varit bosatt. Som
tjänstebostad hade Mårdnäs fungerat i 104 år.
1816
anslogs gården till boställe åt domaren i krigshovrätten, berättar
kyrkoherde Humble i sin bok Två hälsingesocknar. Detta ämbete
bekläddes då av ingen mindre än Georg Carl von Döbeln, den från
Fänrik Ståls sägner kände generalen men han kom aldrig att
flytta dit. Under senare
tid har egendomen varit utarrenderad för kronans räkning.
Och så följer
en Mohedsbild: (egen kommentar: avsked 1908 från Mohed)
En hel vecka
hade man på lägret gått i helspänn, och under hela den stora
dagens förmiddag kommo förpatrullerna. Där kommo officerare och
underofficerare, musik- och civilmilitär personal, och där kommo
framför allt de gamla ”stammarna”, korpraler och meniga men
alla med samma trofasta uppsyn, vänfasta handslag, hjälteblick
och fältherreskick.
Och då den
stora beväringskontingenten kom, möttes den vid ”Korset” av
musikkåren och tågade så med flygande fanor och klingande spel
fram till lägret, där de gamla ärevördiga barackerna lågo inbäddade
i de gröna björkarnas lövverk.
Men nu är
barackernas tid förbi och man rycker in inte längre till
”heden” utan i ”kasärn”. Mohed ligger tyst och stilla,
och väl aldrig mer skola regementsmusikens toner ljuda över dess
slätt, dess berg och skogar. I stället ljödo de i lördags i Gävle
lika taktfast och vackert som förut på Mohed men likväl inte så
poetiskt fagra som på ”heden”. Det var som om deras eko dog
bort mellan husraderna, och den som en gång sett en beväringskontingent
rycka in på Mohed kunde inte hjälpa, att tankarna återgingo
till flydda tider.
På söndagen
var det en riktig folkvandring ut till Kungsbäck. Om far och mor
inte hade för långt till stan, reste de in för att se, hur
pojken hade det. Och Gävleflickorna, ja, dem ska vi inte tala om.
I långa rader gingo de fram och tillbaka aningsfullt längtande
efter den tid, då pojkarna nog lustvandrat i soldatinstruktionens
gårdar för att få permission…. Inga druckna personer, inga
slagsmål, blott vänliga, godhjärtade och ärliga ansikten vart
man såg.
Bild: Mårdnäs
i våra dagar (1941)
I denna
artikel står det omnämnt: Som helt ung officer kom sedermera generalen Lars
Tingsten till Hälsinge
regemente i maj månad 1880. I sina ”Minnen”
har han själv berättat om sina första intryck.
Omnämnd bok:
Två hälsingesocknar av kyrkoherde Humble
Kontrolläst
av Sonja och Knut 20030513
|