Källa: Bocken 1954

Då de nya gevären kom

En som mer än de flesta är knuten till Mohed är f. syssloman Mårten Pira i Florkvarn. Miljön från Mohed har förresten inte lämnat honom än, han bor nämligen i den förutvarande underofficersmässen på Mohed, efter 1908 flyttad till Florkvarn.

Han har börjat sin bana i det militära och blev distinktionskorpral samt var 1904 t. f. kompaniadjutant. Senare övergick han till annan verksamhet men återkom i alla fall till Mohed, nämligen som syssloman vid landstingets tbc-sjukhus, en befattning som han innehade ända tills sjukhuset för några år sedan upphörde.

Piras svärfar, handlanden Jonas Sjölin, ropade in underofficersbyggningen på en auktion strax efter år 1908 samt lät flytta den till Florkvarn, där den ligger vackert på en backsluttning. Ned till den leder en ganska brant väg och om den kan Pira berätta ett intermezzo, som dessbättre fick ett trevligt slut.

”Frihjul fram och bak”

Dåvarande kaptenen von Malmborg, som bodde i Sörböle, kom en dag i början av detta århundrade, 1903 eller 04, cyklande i denna backe. Han hade en cykel av den då alldeles moderna typen med frihjul. Mitt i den branta backen brast framgaffeln o0ch framhjulet gav sig iväg för sig självt. Kapten von Malmborg hamnade förstås på vägen, dessbättre utan att skada sig, och när han satt där kunde åsyna vittnen höra honom helt lakoniskt konstatera, med blick, på det flyende hjulet:

- Fritt hjul både fram och bak.

Den minnesgode ärkebiskopen

Den nyssnämnde handlande Sjölin var exerciskamrat med en teolog, som senare skulle bli världsberömd, nämligen Nathan Söderblom. Sjölin brukade ha litet extra mat med sig då han ryckte in till Mohed, som ju var mycket vanligt då, och han mindes särskilt ett tillfälle då han tillsammans med Söderblom hade suttit uppe på en vind och ätit lax.

Många år senare kom Söderblom som ärkebiskop på visitation till Mo och hämtades vid Mobodarne station av Sjölin – som ärkebiskopen genast kände igen. När visitationsprotokollet efteråt upprättades, inledde Söderblom detta med att tala om att han blivit skjutsad från stationen av en exerciskamrat.

För att återgå till den nyssnämnde kapten von Malmborg, som senare blev brandchef i Gävle, mindes många honom för hans ståtliga mustascher av typ Kaiser. Denna ansiktsprydnad var mycket vanlig bland befälet på Mohed, varom många gamla foton ger vittnesbörd. Dylika mustascher måste vårdas med omsorg och därtill hörde bl. a. mustaschbindor och kosmetik. Bindorna hade man naturligtvis bara på sig då man vistades i sin kammare, men Pira kommer ihåg att en löjtnant Rudberg även bar dem under gymnastiktimmarna.

Barfotafärd till Mohed

Till beskrivningen av det rörliga livet på Mohed vid helgerna bidrar Pira med ytterligare några glimtar förutom vad andra har berättat. Folk kom ju dit från alla håll och det hände att de som inte hade tillgång till hästar gick ganska långa sträckor, t.o.m. ända från Ockelbo. Skor var dyrbara saker på den tiden, och mången gick barfota hela vägen. När man kom till Florsjön stannade man och tvättade fötterna samt satte på sig skorna.

Pira gjorde sin första utbildning vid Militärskolan i Gävle. Dit ryckte han in den 28 februari år 1908. Den dagen var det ett sådant snöväder att tåget blev stående mellan Strömsbro och Gävle. Som tur var fanns det ju militär ombord och de hade spadarna med sig så att de kunde skotta banan fri.

Årgången 1900 var den första som fick skjuta med det då nya mausergeväret. På Militärhögskolan ägnade man sig förresten inte bara åt övningar i vapnens bruk, där förekom t.ex. också utbildning i brandtjänst. Gävle stad upplät nämligen skolans lokaler på det villkoret att militären höll en ständig brandberedskap som staden kunde ta i anspråk. Man fick alltså öva sig i att klättra i brandstegar och hoppa i brandsegel.

- Vi gillade inte den där tjänsten något vidare, säger Pira, mycken permissionstid gick förlorad när vi skulle ligga i brandberedskap. 

Kung Oscar 11:s sten.

Inledningsvis nämndes att Pira är en av dem som bäst känner till förhållandena på Mohed. Det märker man när man gör en promenad med honom på det gamla övningsområdet. Mycket är ju numera försvunnet, bl. a. en sten som Pira gärna hade velat visa på. Den låg i västra änden av fältet och användes vid ett tillfälle av konung Oscar II när han skulle stiga till häst. I samband med flygfältsarbetena på senare år försvann den emellertid.

I våra dagar är Mohed en ganska stillsam plats.

Sedan sanatoriet lades ner har det blivit ännu tystare. Här finns nu stora områden och många byggnader som skulle kunna tas i bruk för någonting. Man har talat om att söka dit t.ex. småindustri. Nog är det beklagligt att tystnaden råder på denna plats – kanske man skulle kunna tänka sig att det blåstes liv i den på nytt genom att regementet åter förlades dit?

Det finns nog flera vägande skäl för en sådan tanke.

Bild: Mårten Pira vid minnesstenen på Mohed
Bild: Syssloman Piras bostad i Florkvarn, förut underofficersbyggnad på Mohed  

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030602