Källa: Bocken 1958 

Inför 50-årsminnet av regementets förflyttning från Mohed 

Kungl. Hälsinge regemente är i utpräglad grad ett bygdens regemente. Sedan gammalt är det fast förankrat i Hälsinglands och Gästriklands jord. Förankringen har sitt fäste i gemenskap, som grundades redan i urminnes tider, då försvaret av landets frihet och oberoende såsom en hävdvunnen rätt och skyldighet direkt åvilade folket i sin helhet. Starkast fick kanske denna gemenskap sin prägel under indelningsverkets långa tid, då såväl befäl som manskap var fördelade över bygden och bundna till denna genom de boställen och torp, som utgjorde deras grundavlöning och där de i fredstid brukade jorden och i övrigt deltog i bygdens liv.

Regementet hör till de äldsta inom landet med sina rötter i de landskapsvisa bondehärar, som organiserades under vikingatiden och medeltiden, då enligt forntida lag, alla vapenföra män på vårdkasens kallelse, gick "man ur huse" för att deltaga i hembygdens försvar. Regementet leder sitt direkta ursprung från de landskapsfänikor, som genom utskrivning uppsattes under Gustaf Vasas regeringstid. Av dessa fänikor, som under början av 1600-talet ingick i ett norrländskt storregemente, bildades 1624 Kungl. Hälsinge regemente.

Någon särskild övningsplats disponerade icke regementet under sin första tid. Något behov härav förelåg icke heller, då regementet endast uppsattes när ofred rådde och därvid antingen låg i fält eller utnyttjades för skydd av rikets gränser.

Sedan Sverige blivit en stormakt med besittningar långt utanför landets nuvarande gränser krävde emellertid det strategiska läget en betydligt större beredskap än tidigare. Karl XI:s indelningsverk med det "ständiga knektehållet" växte fram och vi fick en yrkesarmé, där de över hela landet spridda indelta soldaterna utgjorde kärnan. I Hälsingland och Gästrikland skedde denna övergång 1682, då allmogen vid en sammankomst i Mo socken, mot befrielse från utskrivning, förband sig att upprätthålla regementet vid en ständig manskapsstyrka om 1200 man, fördelade på 8 kompanier.

I samband härmed framstod också kravet på en särskild plats för regementet, där detta kunde samlas för mönstring och utbildning. Som sådan valdes Mohed, i hjärtat av Hälsingland. Dit samlades det nu indelta regementet första gången för övningar år 1689. Från detta år intill förflyttningen till Gävle för 50 år sedan utgjorde Mohed Kungl Hälsinge regementes övningsplats, dit det under fredens år sammandrogs för de föreskrivna regementsmötena och där under ofredens tid reserverna - de s. k. vargeringsbataljonerna - utbildades för att vara redo att fylla uppkomna vakanser i fältregementet.

Till denna gamla hed har under generationer tusen sinom tusen söner från Hälsinglands och Gästriklands bygder samlats för att övas i vapnens bruk. Oftast har de väl kommit för att efter en nödtorftig utbildning draga i fält för att sedan kanske aldrig återkomma.

Men heden har inte endast varit en samlingsplats för det indelta regementet och senare tiders beväring utan också för befolkningen i sin helhet. Hit ha de anhöriga kommit för att kanske ta ett sista farväl av sina kära, innan de dragit okända öden till mötes. Men hit har man också under tiden för regementsmötena samlats under lördagar och söndagar för att få ett avbrott i vardagens grå enahanda. Särskilt var midsommarfirandet på heden enligt gammal tradition en folkfest av stora mått med deltagande från när och fjärran. Tillfällena till nöjen voro inte så stora förr, och man anammade med tillfredsställelse de möjligheter som lägret gav.

Heden kom på så sätt att bli en samlingsplats för hela bygden, vilket skapade en samhörighet mellan denna och såväl heden som regementet, som består ännu i denna dag. Få är väl de i de båda landskapen, som icke har anhöriga i tidigare led, vilka här gjort sin militärtjänst. Ännu finns säkerligen i bygderna mången kvar, som med vemod och saknad låter tanken gå tillbaka till sin ungdoms Mohedstid. För dessa, som här fått sin första militära utbildning och som här knutit vänskapsband för livet, utgör heden en källa till många minnen.

Nu ligger heden öde. Ej längre svajar den tretungade flaggan över lägerplatsen, ej längre hörs jägarhornens eggande smatter och kommandoorden eka över slätten. Där karolinertidens bataljoner med pikar och musköter marscherade fram och där senare tiders linjeraka skyttelinjer gick till bajonettanfall, där råder nu tystnad och stillhet. Väl finns en del av den gamla lägerbyggnationen ännu kvar, men även den torde snart skatta åt förgängelsen. Kvar står sedan endast den vid regementets förflyttning resta minnesstenen, som för kommande generationer skall vittna om att här hade Kungl. Hälsinge regemente sitt hemvist under mer än 200 år.

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030609