Regementets gamla läger- och exercisplats på Mohed

Av Erik Persson

Under årens lopp har Helsinge regementets gamla lägerplats i Mohed och lägerlivet där skildrats åtskilliga gånger i kamratföreningens tidskrift ”Bocken”. Detta kändes tydligen angeläget för de som mindes alls detta tydligare, än dagens generationer gör. En orsak var sannolikt också att lägret ganska raskt revs eller byggnader i vissa fall flyttades, bland annat till Kungsbäck. 

Dagens befäl, civilanställda och värnpliktiga vid regementet har dessutom knappast haft tillgång till dessa skildringar i Bocken. Inför kamratföreningens 50-årsjubileum 1988, känns det därför angeläget att sammanfatta något från dessa artiklar, särskilt eftersom också 80 år förflutit sedan lägret nyttjades senast för ett regementsmöte 1908. Därmed hoppas vi kunna fylla ett tomrum hos många, nämligen minnet av en väsentlig plats och epok i regementets historia. Detta känns viktigt, eftersom den stora omfattningen av lägret inte alls kan beskådas idag. Hoppas att karta, bilder och text kan återskapa detta intryck.

Få regementen har också fördelen av att ha tillgång till en motsvarande plats som den gamla lägerplatsen för dagens utbildningsverksamhet. Vårt regemente är dock i den lyckliga situationen efter övertagande av Marma läger från Svea artilleriregemente 1963.

Detta läger har inte alls samma historiska bakgrund som Moheds, men är trots detta en ovärderlig tillgång i dag för regementet. Något om dess tillblivelse och uppbyggnad kan måhända föra våra lägertraditioner vidare. 

LÄGERPLATSEN MOHED

Författaren och professorn Fredrik Böök har en gång uttryckt:

"Jag undrar om det i något land funnits en motsvarighet till dessa fredliga krigsläger, inbäddade i de svenska skogarna, så undangömda, nästan isolerade, så rustikt trosskyldiga, med sina knotiga indelta soldater, gamla murrande trotjänare och med sina hyggliga ljushåriga bondpojkar.
En svensk exercished var något av det blondaste  på Guds gröna jord".

Dessa ord passade inte minst in på Mohed.

Regementets lägerplatser - eller rättare uttryckt exercisplatser – tillkom vid införande av det yngre indelningsverket. För Helsinge Regementes del skedde detta 1682 enligt ett kontrakt mellan Karl XI och allmogen i länet efter att regementet mönstrat på Florheds läger den 7-9 augusti 1682. 

Regementscheferna ålades av konungen att anskaffa en exercis- och mötesplats, där regementets soldater kunde samlas och utbildas. Utbildningstiden var dock kort. De årliga regementsmötena t ex varade endast cirka två veckor. Även tidigare hade krigsmän och regementet samlats inför utbildning och/eller avtåg för deltagande i krig. Om man med Florheds läger avsåg ”Mohed” eller en annan plats väster om Florsjön, har de kunniga varit oense om. I Bocken 1959 anför emellertid kapten Hugo Hellström att det tidigare Florheds läger befanns för trångt, varför en ny plats på sandheden vid Mohed valdes som lägerplats. Området var tidigare en kronoallmänning.

På kartor från 1680 och 1688 fanns platsen också redan utmärkt som lägerplats. Totala arealen utgjorde 117 tunnland från begynnelsen med Florsjöns vatten som begränsning i väster. Platsen behövde en hel del röjningar för att vara användbar som exercished. För detta användes soldater från de närbelägna socknarna (dock inte från kustsocknarna och kuststäderna, eftersom dessa tillhandahöll manskap (båtsmän) till flottan enligt samma system som för lantförsvaret). Lägerområdet ökades sedan flera gånger genom expropriering av intilliggande mark på 1860- och 1880-talet samt 1902. 

Själva exercisfältet utgjorde en formlig sandöken skriver flera av skildrarna, där man efter torka nästan sjönk ner till anklarna. Detta rådde regementschefen, överste Munck, bot på någon gång under 1880-talet genom att beså det bit för bit med sjöhavre. Dessa delar öppnade han sedan först när sanden bundits. Därför är heden idag behaglig att gå på. För sportplan är det inte heller några problem att både starta och landa. Heden var ju också lägerplats för alla c:a 15 000 deltagare i 5-dagarsorientering sommaren 1981. 

Mohed, liksom övriga lägerplatser, var främst en exercisplats och länge utan några byggnader av omfattning för ändamålet som lägerplats. Förläggning under regementsmötena och övrig utbildning skedde i tält. Endast de sjuka hade förmånen av att få förläggning inomhus i omkringliggande gårdar, senare i förhyrd lokal i Myskje. En del förrådslokaler förhyrdes också länge utanför själva lägerplatsen. 

LÄGRETS UPPBYGGNAD

Den egentliga utbyggnaden av lägret påbörjades först i början på 1800-talet, kanske främst efter att de inledande värnpliktsbestämmelserna införts 1810 och 1812. Det senare året infördes ju ”beväringsinrättningen” med tjänstgöringsskyldighet för de manliga ungdomarna från 21 till 25 år samt med 12, senare 14 dagars, utbildningstid. Möjlighet fanns emellertid att leja någon annan att fullgöra utbildningstiden för sig. Meningen var att ett beväringskompani skulle sättas upp för varje indelt kompani, d.v.s. en dubblering av de tidigare 1200 soldaterna i de åtta kompanierna. Nu blev det inte helt så, utan beväringen kom efter hand att fylla en hel del vakanser i de indelta leden inom obesatta rotar. Utbildningsnivån kunde dessutom knappast bli hög med de givna förutsättningarna. Utbildningstiden utökades visserligen därefter 1858 till 30 dagar, uppdelat på en första tjänstgöring och repetitionsövning. Många unga män emigrerade ju till Amerika på grund av denna tjänstgöringsskyldighet. 1885 utökades tiden till 42 dagar samt 1892 till 90 dagar. När sedan indelningsverket slopades 1901 och värnpliktsförsvaret infördes helt blev utbildningstiden 240 dagar med 150 dagars första tjänstgöring och tre repetitionsövningar om 30 dagar vardera. 

Den första större byggnaden påbörjades år 1810. Den, som ledde arbetet med denna ”lägerbyggnad”, var herren till Högbo bruk utanför Sandviken, premiermajoren vid regementet, Theodor Nordenadler. Byggnaden blev till och med mera storslagen än överstebostället Mårdnäs i Segersta. I arbetet deltog också soldater, vilka samtidigt var timmermän. Lägerbyggnaden kallades för ”officerspaviljongen” och disponerades under mötena av officerskåren. Först på 1830-talet tapetserades den och försågs med eldstäder. Dåvarande regementschefen, Ludvig von Post, ansåg från början att det var förvekligande att officerarna skulle ligga inomhus. Han ändrade dock uppfattning så småningom. Tillkomsten av lägerbyggnaden inledde en period av byggnation, vilken avslutades först 1903. Förråd för beväringarnas utrustning förhyrdes också länge i Söderhamn. Det första förrådshuset för stammens (knektarnas) persedlar uppfördes år 1832. 1835 tillkom sedan en motsvarande byggnad för beväringens utrustning. En matpaviljong för underofficerskåren sattes upp 1838-1840. Det var den så kallade Hagabyggnaden, tidigare kompanichefsbostad inom Arbrå kompani vid Haga i Arbrå. Denna hade utdömts och flyttades till Mohed. (Den senare kompanichefsbostaden för chefen vid Arbrå kompani kan vi numera se vid Haga i Arbrå.) Hagabyggnaden utökades senare och snyggades upp, bland annat inför kungabesöket vid Hälsingemanövern 1904. Även en musikkasern hade uppförts. Denna brann emellertid ned den 8 juli 1840 under pågående generalmönstring av regementet. När den återuppfördes har i detalj inte kunnat utredas.

Först under överste Reuterskölds regementschefstid, 1856-60, fortsatte sedan utbyggnaden med krutkapellet (ammunitionsförråd) 1857. År 1859 var äntligen turen kommen till den första manskapsbaracken. Den hade plats för uppemot 400 man. Den behövdes sedan utbildningstiden ökats. Ofta fanns både en repetitions- och grundutbildningsomgång under utbildning vid sidan om stammen och vissa kurser i övrigt. Det var byggmästaren Erik Rådström, som uppförde huset. 1860 tillkom sedan ett nytt förrådshus för beväringens utrustning samt äntligen också en sjukstuga. 

Under överste Bergmans korta chefstid, 1860-1861, uppfördes på officerskassans bekostnad en arkivbyggnad på samma plats som den nedbrunna musikkasernen. (Skulle något sådant kunna ske idag?) Byggnaden såldes förstås senare till kronan för att användas för regementets skolor. 

Exercisheden utökades också under överste Leijonhufvuds chefstid genom expropriering av kringliggande byars skogsmark under 1860-talet. 

1873 färdigställdes sedan tre förläggningsbaracker för beväringen. Dessa låg mellan den år 1859 uppförda baracken, sedermera exercishus förändrade, och den senare uppförda rekrytbaracken. Först efter 1901 ombonades dessa baracker och försågs med kaminer. Tidigare hade de inte använts under den egentliga vintern. Efter 1901 användes de emellertid vid utbildning av de nya och stora värnpliktskontingenterna med 150 dagars första tjänstgöring, intill de nya kasernerna i Gävle skulle tas i anspråk. För underbefälets (stammens) utbildning fanns också sedan 1896 militärskolan i Gävle, (del av nuvarande Borgarskolan). 

Under överste Muncks chefstid, 1882-1893, skedde mycket i byggnadsväg. De äldre talade med hänförelse om ”Munckens” tid. Han gjorde allt för att förbättra och försköna lägerplatsen samt skapa goda förhållanden för alla. Den stora rekrytbaracken med plats för 20 underofficerare och 400 man färdigställdes nu. Nya förrådshus, smedja och arrestlokaler uppfördes. Officerskårens kassa hade dittills bekostat smedja och arrestlokal. Lägerplatsen utökades också ytterligare genom expropriation. Han fortsatte också föregångarnas trädplantering i betydande omfattning. Det för ”Mohedingar” välkända ”stora huvudförrådet” blev även färdigt för avsyning 1890. Den första munderingen för de indelta soldaterna vid rotarna flyttades därefter till detta förråd. 

Efter Munckens tid tycktes det mesta i byggnadsväg vara avklarat. Som framgår av kartan från 1880-talet över Mohedslägret hade det då också en betydande omfattning. Några byggnader ytterligare tillkom dock, t ex ett gevärsförråd i tegel, de s k kompanibodarna samt kompanimatsalarna nere vid Florsjön jämte kokhus och förråd. Beteckningen matsal var nog överdrivet, ett utrymme att förtära sin måltid i var nog lämpligare. Ett för var varje kompani fanns i alla fall. Modernt ordnade marketenterier med verandor uppfördes också. 1896 erhöll officerskåren en ny mäss- och matsalsbyggnad. 

Apropå matsalarna, eller mathallar, som de kallades, så erhölls inga anslag för att bygga dem. Detta fick kompanierna ordna. Arbrå Kompani uppförde den första. Lifkompaniet t ex lånade 1000 kr för att uppföra sin 1889. Sedan fick manskapet betala en avgift för att få äta där, stammarna 50 öre för hela mötet, beväringen 3 öre per dag. Även avgift för att utnyttja bänkar och bord fick de erlägga. Så gick det till då. 

Strax väster om officerspaviljongen låg ”Bläckhornet”. Namnet anger ungefär hur byggnaden såg ut. Här har det gamla indelta regementets 8 kompanichefer varsitt rum. De hade troligen själva bekostat uppförandet. Regementspastor Hultin lyckades också att få ett soldathem uppfört 1898. (Han var sedan med och planerade så att dagens soldathem i Gävle blev uppfört.) 

De sist tillkomna byggnaderna var de s k ”lägerhyddorna”, en följd av 1901 års härordning, då förläggningsutrymme erfordrades för två åldersklasser samtidigt. De togs i anspråk första gången 1904. 

ÖVNINGSANORDNINGAR

Viktiga var förstås också skjutbanorna. Två sådana fanns, åtminstone från 1880-talets början, någon av dem sannolikt långt tidigare. Florsjön utgjorde för båda kulfång. På dess botten samlades mycket bly under årens lopp. 

Risken för rikoschetter tog man tydligen ingen större hänsyn till. Vid införande av 1867-89 års remingtongevär med dess större skottvidd, förlängdes på 1890-talet den södra banan och breddades samt erhöll namnet ”stora banan”. På grund av terrängförhållandena måste, för skjutning på 400 och 600 m, träställningar byggas upp som skjutplatser. Dess rankighet bidrog knappast till goda resultat. Varje soldat fick dessutom inte skjuta så många skott vid de årliga mötena eller under sin utbildning. När mausergeväret av 1896 togs i anspråk i början på 1900-talet utnyttjades de längre skjutavstånden ännu mera. 

GLANSPERIODEN

Mohedslägret stod i slutet av 1800-talet och i början av 1900 talet i sin blomning. Som framgår av bilderna var byggnadsbeståndet omfattande. Likheten med det läger Hälsinge Regemente 1988 nyttjar är i många fall påfallande. Med sitt läge direkt intill Florsjön och de möjligheter denna gav var också lägret en verklig pärla. I dag utnyttjas detta förhållande för den omtyckta campingplatsen och av alla boende inom den gamla lägerplatsen. Alla beskrivningar från utbildning och vistelse i lägret från den indelta tiden var också lyriska. Så blir det väl ofta, när man ser tillbaka på en epok. Men mycket ligger nog som en sanning bakom. Sannolikt var tempot ett annat vid den tiden med ett icke alltför stort övningsomfång. Tillgänglig tid var dock knapp men övningsdagarna långa. De utnyttjades verkligen. Exercis var ett mycket väsentligt inslag i utbildningen. Att kunna manövrera förband i både sluten ordning, länge också i de täta stridsgrupperingarna, var något mycket väsentligt. Heden behövde måhända därför en hård och slät yta. Men varför ordnades detta inte tidigare än på 1880-talet. 

Främst under 16-1700-talen övades även att på signal från trumma eller pipare vidta stridsmässiga åtgärder enligt signalens innebörd. Detta var ju den väsentligaste orsaken till att musiker ingick i varje kompanis organisation. Som regel var det tre trumslagare och en pipare, men varierade med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna. Under 1700-talet var dessa ofta dåliga. 

REGEMENTSMÖTE PÅ MOHED

Förutsättningarna för och genomförandet av ett regementsmöte samt lägerlivet kunde vara som följer: 

Order om mönstring och möte med regementet var 1687 formulerat enligt nedanstående utdrag ur ett brev från Kungl Maj:t till länsstyrelsen i Västernorrlands län den 3 augusti detta år. (Västernorrlands län hette denna tid Gävleborgs-Västernorrlands- och Jämtlands län med länsresidenset i Gävle slott, tidigare i Hudiksvall): 

”Såsom vi have i nåder gott funnit att låta genom de därtill förordnade kommissarier mönstra Helsinge- och Gestriklands infanteriregemente under översten Ludwig Wilhelm Taubes kommande den 20 september nästkommande på det vanliga stället uti Mo socken i Helsingland, där regementet förr alltid plägar kampera, alltså i denne mönstringstermin på vederbörliga ställen uti Helsinge- och Gestrikland publicera med ord och påminnelse därhos att soldaterna måge bliva med fjorton dagars kost och underhåll till denna generalmönstring och kampering försedda, förutom vad de kunna behöva på marschen fram och tillbakars” (Stavningen är här moderniserad, formuleringarna sannolikt också efter hand moderniserade.)

FRÅN EN ÖVNING UNDER 1730 TALET

Efter kungörelse i kyrkorna om övningen samlades kompanierna först på sina respektive mötesplatser. Där genomfördes nu, och även vid andra tillfällen, en hel del övningar reglerat i bestämmelser inom systemet. Arbrå kompani hade t ex en skjutbana vid Fagernäs i Norränge, mitt för kyrkan men på östra sidan av Ljusnan. Kompanichefen inspekterade sedan sitt kompani noga, kontrollerade att varje man och varje korpralskap (= varje avdelning om 24 man och en korpral) hade sin anbefallda utrustning samt att rotebönderna hade infunnit sig med erforderliga hästar och fordon för fraktande av kompanitrossen och förplägnaden till mötesplatsen. Efter ett i detalj uppgjort tidsschema marscherade kompanierna sedan, många med pipare eller trumslagare i täten, till mötesplatsen. 

Här citerar vi vad en gammal knekt skrivit:

”Helsinge regemente samlades dagen före inryckningen i byarna kring Mohed, och vid solens uppgång följande dag tågade hvarje af de 8 kompanierna jämte regementsstab till dem av ålder i nummerordning utsedda platser invid skogsbrynet av den omgifande heden. Regem:tes Stab till häst bildade en grupp på mitten af heden, der musiken var uppställd afvaktande signalen.

Det var en stund av högtidlig tystnad – 1200 man stodo väntande på order för inryckning.

Chefen gaf så tecken till sin trumslagare, hvilken slog en kort hvirvel, denna besvarades från högra flygeln der Lifkomp:t stod och vidare i ordning af övriga kompanier. Och då Åttonde komp:ts hvirvel tystnad stämde musiken upp Reg:tets Marsch. Från alla sidor ryckte då komp:na fram på heden. 1:a och 5:komp:er med hvar sin bataljonsfahna framför fronten.

Der uppstod ett lif och en rörelse, som jemte musiken och komp:i-trummornas jemna marschtakt, på ett slående sätt stack af mot den kort förut herskande stillheten hvarefter och sedan komp:er ordnat sig på uppställnings-linien, blefvo de der mottagna av hvarsin Bataljons-Chef, hvilka derefter under skyldrade Gevär helsade Reg:tets Chef, som, i sin ordning bragte Reg:tet sin velkomsthelsning, och sedan paraden för Fahnan ägt rum aftackade bataljonerna. Men då aftonen kom stod det hvita tältlägret uppslaget, prydt med midsommar-grönt och de för vinden svajande komp:i-flaggorna, då vid slag till chorum från lägervakten, höjde sig sången med en stämning, sådan jag aldrig hört. Detta var gammal svensk sed från Gustav Adolfs dagar Ps.434.

Under General von Posts tid var klädseln vid inryckningen full parad.

Sedan Reg:s Chefen helsat Reg:t, fanorna troppats och formering till kompanier kommenderats och befäl och Manskap afdelats till Wakterna, kopplades Gevären på uppställningslinjen och kompanierna ryckt in i kompanigatorna, der Manskap avdelades till tältens, granris och halm afhemtande; då rapport ankommit till tj.Majoren att tälten vare aflemnade i Kompanierna samt att manskap beordrade till deras resande, gafs en 1-e signal fr Wakten och en stund derefter en 2-a, tälten på ett ögonblick samtidigt uppsattes, sannerligen en vacker anblick. Gevärsståndarna uppsattes, granriskläddes och kompanifanorna uppsattes ovanpå, hvilket gaf lägret en vacker anblick och liksom höjde det. Överste Reuterskiöld befallde till allmän missbelåtenhet att fanorna skulle placeras nere på Marken. 

(Här bör nog citatet vara slut, men inget citationstecken finns i texten.) 

Inryckningen till Regements Mötet var en högtidlighet, som beskådades af omkringboende ståndspersoner; damerna brukade bjudas på kaffe i ”stora lägerbyggnaden” såsom officerspaviljongen den tiden kallades. Tälten voro denna tid fyrkantiga och avsedda för åtta man, där de låg ”skavfötters” med fötterna mot motpartens höft. Tälten för lägervakten och officerarna voro större. Senare tillkom i vilka ett helt korpralskap fick plats och så småningom förläggning i baracker.

Av andra skildringar framgick hur sanden yrde vid framryckningen och samlingen ute på heden, som om en dimma dragit in.

Kompanigator har nämnts. Dessa ordnades inom tältstaden i bivacken samt fanns även intill barackerna i lägret, sedan dessa tillkommit. Gatorna hölls heliga av kompanierna och ve det kompani eller den avdelning, som inte respekterade detta förhållande.

Under regementsmötena slogs revelj kl 0330 och övningarna började kl 0400. Mötena varade dock bara 10 dagar, senare dock längre. Under 1800-talet talas om revelj vi 04 till 05-tiden, något måttligare alltså.

Övningarna bestod främst av exercis och åter exercis. Men även skjutning samt handgranatkastning övade man. De senare utgjordes av ihåliga järnkulor försedda med svartkrut och fyranordning. Några direkta fältövningar, som vi i dag säger, förekom knappast. Fälttjänstövningar tillkom dock senare.

Förplägnaden lagades av var och en därute, senare avdelningsvis i kokgropar intill dess att kokhusen tillkom. Vattenfrågan var inte så väl tillgodosedd inom lägret, innan Muncken också ordnade den detaljen. 

MIDSOMMARFESTERNA

Regementsmötena genomfördes enligt angivna ordern i september, något senare i augusti och så småningom vid tiden omkring och efter midsommar. Midsommarfirandet var också en stor händelse med utsmyckningar i betydande omfattning, musik och dans samt med allehanda upptåg. Musikkåren fick också sin största omfattning mot 1870 talet och var en källa till förnöjelse. De yngre i den hade för vana att klä ut sig på allehanda sätt för att ytterligare förnöja övriga. Till de stora festerna anslöt även många anhöriga till övningsdeltagarna samt befolkningen runt omkring lägret. Beskrivning finns också på hur flickor från kringliggande socknar vandrade lång väg för att delta i lägerdanserna och sedan gå samma väg tillbaks.

Från 1781 tillkom även befälsmöten, skjutkurser m m samt så småningom möten för de olika beväringsomgångarna. Lägret kom följaktligen efterhand att utnyttjas i större omfattning. 

LAPPSTAN

En beskrivning av Moheds läger kan knappast utesluta den lilla tätbebyggelse intill lägret, på andra sidan landsvägen, som kallades för Lappstan. Inom lägret lade det militära schemat en fast hand över dagens timmar med exercis, gymnastik, disciplin, kontroll allt avbrutet av en måltid eller raststund då och då, som rektor A Liander skriver i Bocken 1947. Men på andra sidan gränsen och landsvägen där lockade friheten, den stora ljuva friheten efter dagens mödor. Undra på om Lappstan och allt som låg utanför regementets gränser hade en säregen tjusning för beväringen.

Intill Lappstan låg det så kallade Mosebackeområdet med ett gytter av små fallfärdiga kåkar. Där bodde kaffestugornas folk bland stinkande kaffekokare och sjudande karamellgrytor. De levde sitt liv s.a.s. i skuggan av regementet och förtjänade bra på att i salustånden utefter vägen sälja kaffe, tobak, läskedrycker, karameller och en del annat, som inte fick nämnas vid sitt rätta namn vid ljusan dag.

En av dessa småstugor, den som låg längst norrut, vore måhända värd sitt eget kapitel. Där höll Nora E ”krog”, som det hette på den tiden. I våra dagar skulle vi säga kaffestuga. Hon sålde svagdricka från eget bryggeri i Överbo, kaffe och andra våta varor. En riktig och präktig krigsmansvärdinna tycks hon ha varit. Inte undra på att det lilla gråa ölschappet utövade en mystisk dragningskraft på kronans kavaljerer. Det bondades friskt över planket, då nattmörkret fallit på, och inte lönade det sig mycket för befälet att komma på inspektion. Nora höll vakt och gav bondpermittenterna varning, om fara var på färde. Hon avvisade åtskilliga, som ville genomföra inspektion av hennes skrubbar. Här var det hon som förde befälet.

Ja dessa lokaler utnyttjades för skilda ändamål. Om de på sommaren var ölschapp, så hyrdes de under höst och vinter ut till IOGT som ett nykterhetens tempel, när militären inte fanns i lägret. Efter 1908 gick dessa lokaler och byggnader ännu andra öden till mötes. Åtskilliga revs.

Innanför den nämnda kåkstaden låg Mosebacke nöjesfält. Här utvecklade sig tidvis, och särskilt under midsommarhelgen, ett brokigt och fladdrande marknadsliv. Här reste cirkus Mattsson och cirkus Adolfi sina tält, Blückerts karuseller snurrade runt i ett måttligt men för den tidens människor ganska hissnande tempo. I ett tält visade djurtämjare Bazzo för en ringa penning tama björnar och lustiga apan Jakob.

Sedan fanns många andra månglare där med skjutbanor mm mm, samt inte minst attraktiva damer som dragplåster.

Midsommarfesterna vid lägret jämte här beskrivna attraktioner var förstås ett stort dragplåster denna tid. Vilka ville inte därifrån föra rafflande minnen med sig hem till landsbygdens dåtida enformighet. 

MYSKJE CENTRUM

En bit från lägret och Lappstan fanns också en gästgivargård i Myskje. Hit kom officerarna ridande, övriga sannolikt till fots. Många sökte sig i alla fall dit. Soldatänkan Per Ers mor höll också en kaffestuga där. Dessutom fanns tingshus. Tingen var en stor attraktion. Beväringen kom även i flockar till Floråns svagdricksbryggeri i varma sommardagar. Då fick till och med Lappstan stå tillbaks. Hur det sedan blev när lägret fick egna marketenterier förtäljs inte, men vi kan kanske ana något av detta. 

SOLDATÄNKORNAS FÖRSÄLJNING I LÄGRET

Under tidernas lopp försörjde sig många soldatänkor genom försäljning enligt ovanstående redogörelse. De förstärkte den emellertid genom att tidigt på mornarna sälja kaffe och mjölk m m i lägret direkt efter reveljen till knektar och beväringar. En av dessa var just Per Ers mor. Hon höll på med denna försäljning i över 30 år, även efter 80 år fyllda. 

KARTA ÖVER MOHED UNDER 1880-TALET ENLIGT VIDSTÅENDE KARTA

(ej utskrivet se KARTA och BYGGNADER) 

SAMMANFATTNING

Mycket ytterligare skulle kunna relateras från artiklarna i Bocken om lägerlivet och Moheds läger. Utrymmet ger dock inte sådana möjligheter detta år. Vi får se vad framtiden kan ge.

Den 22 augusti 1908 kom så den sorgliga dagen, då avtacknings- och avskedsceremonien skulle genomföras. Förberedelser hade pågått länge. En passande sten från området intill lägret hade huggits som minnessten. Efter stenhuggarens hantering och omvårdnad hade den kommit på plats i skogsbrynet mot heden för att minna om tiden, som Helsinge regemente samlats och övats på Moheds läger, påminnande även oss om allt som timat där.

När den stora orkestern om 52 musiker, varav 14 trumslagare, för sista gången vid Moheds lägerplats spelade taptot, och denna gång det så kallade ”Stortaptot”, insåg alla vidden av tillfället som sådant. Vid trumslagarnas ta, ta, ta – fattades vi alla av vemod och gripenhet, så att denna känsla inte på länge ville släppa i bröstet. Tiden i Mohed var över. De korta återkomsterna vid regementsdagar och sommarövningar senare har inte kunnat förändra den känslan.

En påminnelse om att även andra övats på Mohed kan till sist kanske vara värt några ord. Ersättningspersonal för båtsmän från kustsocknarna och kuststäderna övades nämligen i lägret någon gång under 1800-talet enligt rektor Lianders redovisning. 

Källor:
Tidigare årgångar av Bocken

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030507