Vacker exercis visades på Mohed   

Det gamla indelningsverket har f. fanjunkare L. O. Skyttner I Gävle på sina fem fingrar. Han är också en av dem som i sin ungdom tjänat på Mohed. Först ber vi honom skildra den militära tjänsten. I exercisen lade man sig särskilt vinn om att få fram en perfekt enskild ställning. Uppställningar och marsch i större förband övades också, t ex direktionsförändringar vid uppmarsch där det gällde att ta ut stegen på svängande flygeln så att rättningen inte förstördes. 

Särskild vid kyrkparaderna om söndagarna var man noga med att göra ett så fördelaktigt intryck som möjligt – det fanns ju många åskådare då, inte minst damerna på officersbyggningens balkong. Det var också en ståtlig syn att se t ex ett kompani i kolonn eller en bataljon i dubbelkolonn. 

Kyrkparaden med regementspastor Henning som predikant var en anslående högtidsstund. På vardagarna hölls korum varje morgon i kompanigatorna. I äldre tider inleddes ett sådant korum alltid med psalmen 429 ”Min gärning nådigt skåda”. Men under överstelöjtnant Totties tid (far till numera bortgångne generalen) infördes ”Din klara sol” – oaktat den effekt avsjungandet av den psalmversen måste få om det regnade. Även om kvällarna hölls andakt. Då sjöng man ”Så går en dag från vår tid”, varpå lästes Fader vår och välsignelsen. 

En köpenickiad vid Lappstan 

När man talar med gamla ”mohedare” kommer man förr eller senare in på kapitlet Lappstan. Det var en åtråvärd plats, vilket framgår av följande historia som fanjunkare Skyttner berättar:

Man fick inte utan särskild permission bege sig över landsvägen till Lappstan. En marscherande trupp hade dock generell tillåtelse att passera vakten. En spefågel som var mycket intresserad av att komma dit, samlade en kväll ihop ett stort antal likasinnade, ställde upp dem och marscherade helt sonika förbi vakten. Väl utkomna på landsvägen kommenderade han ”höger och vänster om marsch” och så var den köpenickiaden genomförd. Den har faktiskt nästan gått till historien, ty det är många som minns den. 

I Lappstan var det också som fanjunkare Winbladh von Walter blev av med sin ena polisong. Det var cirkus där den gången och en apa var påpassligt framme och slet av polisongen. 

Dragkamp om en fana 

Idrott förekom inte så mycket i äldre tider men en del tävlingar hölls. Sålunda pågick en ständig dragkampstävlan mellan kompanierna. Som vandringspris fungerade en fana, den s. k. kompanidragfanan, som stod uppställd vid det för tillfället starkaste kompaniets förläggning. Den försvann vid regementets förflyttning till Gävle. 

Ett minne från flydda tider har fanjunkare Skyttner i sitt hem, nämligen en timmermansbila. Det var ett paradtecken som timmermännen bar vid uppställningar, då de stod längst ut på högra flygeln. Timmermännen, sin tids pionjärer, bar enligt traditionen alltid förskinn och lösskägg. 

Vitsigt på landsvägen 

Till sist en lustig replik som förtjänar bevaras från glömska. Kapten von Malmborg kom marscherande med sitt kompani i Myssje då man på vägen mötte en gumma med en skock kor. Hon blev rådvill vart hon skulle ta vägen. Men kapten von Malmborg ropade till henne: 

-         Vänta litet, gumma, vi ska gör ko-rum. Och så öppnade truppen leden så gumman och korna kunde passera däremellan. 

Nuförtiden skulle detta inte kunna inträffa av två skäl: dels leds numera inga kor på landsvägar, dels förflyttar sig inte truppen på samma sätt som förr. Med tanke på faran från luften går man i små enheter och avsevärt spridda.  

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030528