Två bevarade soldatbrev från fälttåget 1808-1809 

”Bocken” har vid några tillfällen tidigare kunnat publicera brev till hemorten från soldater på krigståg, och här nedan följer ytterligare två sådana från 1808-1809 års fälttåg, vilka bevarats till våra dagar i soldatättlingen hemmansägare Karl Ferlins gårdsarkiv i Österbor, Österfärnebo. 

Det första brevet är skrivet av soldaten vid Färnebo kompani nr 109 Jonas Jonsson Bom till hans hustru Brita Jonsdotter och daterat den 12 april 1808 i Skillingmark i Värmland, där en del av regementet vid denna tidpunkt befann sig för att säkra gränsen mot Norge. 

Brevet lyder: 

”Din välgång, min fägnad. Jag får med de livligaste känslor den nåden att berätta att jag är i Gudilov vid en god hälsa intill dato, och give det Gud att dessa få rader träffade dig i ett hälsosamt tillstånd, det vore mig en stor fägnad att få inhämta ifrån eder, min kära hustru, barn och föräldrar. Nu får jag berätta, att vi har marscherat några och 30 mil ifrån Linde stad till gränsen, och där ligger vi inkvarterade i byar, och ett hundrade man gör fältvakt var dag, utom jägarna, som är alldeles skilda ifrån oss. Gud vare nu med eder och oss, och låte allt väl gå, att vi måtte snarligen få återvända. Hälsa alla bekanta ifrån mig. Sist som först avsänder jag en hjärtrörande kär hälsning till eder, varmed jag är din förtrolige vän i döden och vår sons hulda fader till döden. 

Hälsa till mina svärföräldrar ifrån mig innerligen, att vi är lyckligt framkomna, hälsa även till Sälls hustru, och tag med dig brevet, så hon kan läsa det. Elg hälsar till sin hustru.
                                                                                                                               Jonas Bom”
 

Soldaten Bom, som var född 1775 och son till sin företrädare på samma rote Jonas Jonsson Larm, avled i juli 1808. Av hans i brevet omnämnda kamrater återkom korpral 110 Säll oskadd från kriget. Soldaten 76 Elg blev tillfångatagen av norrmännen vid Masterud den 1 maj 1808, men återkom hem efter krigsslutet. 

Brev nr två är skrivet av Boms svåger, soldaten nr 117 Lars Ahl och daterat Grisslehamn den 9 augusti 1808 strax före överskeppningen till fronten i Finland. Adressaten är Ahls hustru Maria Jonsdotter och lyder som följer: 

”Gud vare med både eder och oss önskar en kär man. Ditt brev av den 6. är mig riktigt tillhanda kommet, varuti jag finner, att du och våra barn är begåvade med god hälsa intill dato, som mig av hjärtat fägnar och gläder; det är ock även min lott att få avsända eder tillbaka, men jag får med djup sorg berätta, att din kära broder Jonas Bom är med döden avgången – den 23 juli begrovs han vid Holmedals kyrka i Värmland. Vidare få du veta av dina föräldrar. Nu får vi berätta för eder att vi är på vägen åt Finland. Vi skall stiga ombord i Grisslehamn och resa till Åland, men Gud låte, att vi kunde bedja, att ofreden vändes till frid, och att vi kunde få återvända till våra anhöriga. En kär hälsning till våra rotebönder och släktingar, men mest till dig, min älskade vän, och barn, varmed jag är och förbliver din förtroliga och hulda make samt våra barns ömma fader till dess Herren behagar kalla mig härifrån. Herren i höjden, se mildeligen till oss och anhör vår bön. Idag har vi stigit ombord. Tack min vän för sändningarna. 

En kär hälsning från Ström och Kast, de tackar för hälsningen. Till Jon Ersson i Berg skall du hälsa ifrån mig en kär hälsning för det han är så bra och skriver åt dig, samt min mor skall du hälsa, att jag lever med en god hälsa intill denna dag. Säll hälsar dig oändligen. Gud vare med eder och allt framgent. Kast hälsar sina anhöriga, att han är med hälsan till dato. Gud hulpe oss!                                                                                                             

Lars Ahl”

Brevskrivaren Ahl, som var född omkring 1766 och kämpat mot ryssen redan under 1788-1790 års fälttåg, blev som så många andra ett offer för ”fältsjukan”, och avled den 20 november 1808 i fält. Även den i brevet omnämnde nr 95 Anders Ström skördades av ”fältsjukan” i januari 1809 i Umeå, medan däremot nr 84 Jonas Kast välbehållen återvände hem efter att ha kämpat väl vid Valkiala, Keltis baracker, Oravais, Lappland och Hörnefors.

Kontrolläst av Sonja och Knut 20031106