Från fännikeledning till regementsstab 

410 år har förflutit sedan Krigsarkivets äldsta bevarade rulla över Norrlands krigsfolk upprättades. Den innehåller ”register och mantal uppå alla Kungl. Majestäts knektar i Norrlanden såsom äre mönstrade och avbetalade pro anno 1552”. 

Rullan inledes med en förteckning över hövitsmannen (kaptenen) Mats Törne och hans stab. För att vara under fänniketiden var Törnes förband överraskande stort, inalles 936 man, rekryterade från hela Norrland, varav 575 knektar från nuvarande Gävleborgs län. Men staben vid denna nästan regementsstora styrka var däremot mycket blygsam; förutom hövitsmannen självupptages i rullan bara skrivardrängen Mats Olsson, trumslagaren Hans och rotemästaren Staffan Olsson. 

Fännikorna krympte med åren i storlek, men med staberna tycks det ha gått tvärtom. Nya titlar dyker ideligen upp i sammanhanget, men innehavarnas funktioner är inte alltid möjliga att identifiera och ”översätta” till modernt språk. Trumslagarna blir till antalet allt flera, hövitsmannen får som närmaste man en hövitsmans-löjtnant. Redan 1555 finner man i Törnes stab både fänrik, förare och fältväbel och vidare en fältskär (läkare), som av namnet – Berent van Delden – att döma tydligen var av utländsk börd. 

Tio år senare (1565) låg hövitsmannen Sven Gestring med sin fännika ”i lantvärn i Jämtland och Hanadal”, och i hans stab upptages även en profoss med uppgift att verkställa bestraffningar av olika slag, en kaplan (fältpräst) och en vaktmästare. Sistnämnda titel kom sedermera att utbytas mot sergeant. 

Men under fänniketiden förekommer också andra titlar i staberna. Där finns både löjtnant och fänrikslöjtnant, kvartersmästare, furir och rustmästare, ävensom pipare (ett slags musikanter) i varierande antal. 

Under de norrländska storregementets relativt korta tillvaro – det delades 1624 i flera småregementen – får regementsstaben ett utseende, som i stort sett förblir gällande även för landskapregementena under det äldre indelningsverket. Trumslagarna flyttas över till kompanistaberna, piparna likaså. Graderna blir också lättare att känna igen. Storregementets övervaktmästare får redan på 1630-talet titeln överstelöjtnant, rättvisans handhavare benämnes stundom regementsgevaldiger eller regementsväbel och ibland dyker dessutom en annan rättstjänare upp i rullorna under benämningen rättegångsväbel. Även läkaren, som nu ståtar med titeln regementsfältskär eller regementsbarberare, får en eller flera medhjälpare, kallade gemena fältskärer eller fältskärsgesäller, motsvarande nutidens bataljonsläkare. Profossen, som befordrats till regementsprofoss, får gemena profosser som biträden och regementspredikanten får gemena predikanter vid sin sida. Prästerna är för övrigt de enda på staben, som får ordet ”herr” framför namnet och redovisas ofta utan efternamn. 

Det yngre indelningsverkets tillkomst på konung Karl XI:s initiativ bjuder på vissa nyheter. Till regementsstaben hänföres nu bl. a. fyra hautboister (oboister) eller schalmejblåsare, som väl tillsammans med kompaniernas 16 trumslagare och 8 pipare borde kunna åstadkomma en taktfast, om ock entonig marschmusik. År 1721 indrogs emellertid oboisternas löner till stadskassan och först i början av 1800-talet får regementet åter en mera välljudande musikavdelning, till att börja med redovisad på kompaniernas trumslagare- och soldatrotar som s. k. ”spel i nummer”. 

På Karl XII:s tid omfattade regementsstaben sålunda 1 överste, 1 överstelöjtnant och 1 major, alla tre samtidigt chefer för var sitt kompani, vidare 1 regementskvartersmästare, 1 regementspräst och 2 gemena präster, 1 regementsskrivare, 1 regementsfältskär med 3 fältskärsgesäller, 1 regementsadjutant, 1 regementsauditör, 1 regementskommissarie, 1 regementsprofoss med 3 gemena profosser samt slutligen de 4 oboisterna.

När indelningsverket i början av 1900-talet successivt började avvecklas, fanns i stort sett dessa titlar kvar inom regementsstaben, även om en del av dem överförts till en särskild grupp under beteckningen civilmilitär personal. Den egentliga regementsstaben omfattade sålunda 1902 överste, överstelöjtnant, 2 majorer, regementskvartermästare, 3 regements- och 3 bataljonsadjutanter, regementsväbel och sjukvårdsunderofficer, medan den civilmilitära personalen bestod av regementspastor, auditör och vice auditör, regements- och 2 bataljonsläkare, regementsintendent, förrådsförvaltare, mönsterskrivare samt två gevärshantverkare. 

Bilder 3 st: Kapten, trumslagare och pipare från mitten av 1600-talet