Källa: Bocken 1948 

Av Eliot Burman 

Jag satt en dag med en rätt ovanlig bok i min hand. Boken bar titeln ”Konung Karl XI:tes Dagbok”. Karl XI förde som bekant anteckningar varje dag i sin almanacka under åren 1676 – 1697. År 1808 gåvos dessa anteckningar ut i tryck. Ur ovannämnda bok skall jag återge, vad konungen skrev om Hälsinge regemente och som kan vara av intresse för ”Bockens” läsare. Det var Karl XI:s stora nöje att själv få exercera med sina ”bussar”. I dagboken omnämnes också, huru han for omkring i landet och mönstrade regemente efter regemente. Han tog hand om det ena kompaniet efter det andra och allt emellanåt står det i anteckningarna, att han ”hade hela regementet tillhopa och exercerade hela dagen”. Det ligger en beundransvärd pliktkänsla i denna oförtrutna förberedelse för ofredens dagar från en konung, som ingenting högre önskade än freden, och som nästan aldrig försummade att i sin almanacka på årets sista dag nedskriva en tacksägelse till den Högste, ”som haver oss i fred och rolighet låtit leva detta framledne år”. 

Så här skriver konungen bl. a. om sitt besök hos Hälsinge regemente: 

Den 8 januari 1684, som var om tisdagen, drog jag till Gefle och åt middag i Elfkarlby.
Den 9  mönstrade jag 6 compagnier utaf Helsingarne.
Den 10 de två sista compagnier.
Den 11 exercerade jag Regementet.
Den 12 drog jag till Falun. 

Något mer förtäljer icke dagboken om denna mönstring. 

Dåvarande chef för regementet var friherre Ludvig Wilhelm Taube. I generalmönsterrullan för ovannämnda år upptogs manskapet för första gången med nummer inom kompaniet. Där uppgavs också att regementet kunde sammandragas på 10 dagar och varje särskilt kompani på 2 dagar. Vidare omtalades att konungen fastställt, att Mårdnäs gård skulle bliva beständigt översteboställe. Översten fick därjämte 200 daler silvermynt i byggnadshjälp. Ede gård i Mo socken, som var utjord till Mårdnäs, skulle kaptenen för Arbrå kompani tillträda, men denna kaptensgård lades kort därefter till Mårdnäs som fäbodställe. Överste Taube, som erhållit ytterligare 100 dal. s:mt till byggnadshjälp, lät 1686 vid Mårdnäs uppföra en ny byggnad på gårdens södra sida, bestående av tvenne nattstugor och en kammare. 

Redan tidigare hade Anders Månsson Arenfelt, som var överste vid regementet under åren 1670 – 1673, den 27 juli 1665 fått frälsefrihet på skattehemmanet Mårdnäs. Dennes efterlevande änka, Anna Katarina von Wolden, testamenterade sedan egendomen till sina två äldsta döttrar. Efter hennes död blevo de emellertid förklarad densamma förlustig och klagade därför 1683 hos Kungl. Maj:t, påstående att den blivit dem fråntagen för ”åtskilliga observationers skull av Kammarkollegium och med anledning av caution, som deras fader ingått redan 1683”.  Kronan lade dock beslag på gården och gjorde den till chefsboställe eller såsom det hette överstesäte vi Hälsinge regemente. 

År 1686 står följande att läsa i konungens dagbok:

Maj 27, som var om lördagen, drog jag ifrån Stockholm till Uppsala och åt middag hos Kungl. Rådet Herr Lilljecrona uppå Löfsta.
Den 28 till Gefle och åt middag i Elfkarlby.
Den 29 till middagen i länsmangården uti Skogs socken i Helsingland, Stråtjern benämnd, och så till Söderhamn, vilket är 9 mil. 

Om han inspekterade regementet under denna resa, omtalar han inte, men samma år utfärdade han en förordning angående Hälsinge regementes fanor. 

Bläddrar man vidare i konungens dagbok och kommer fram till år 1649 (fel?) i juni månad, då han företog en lång inspektionsfärd ända upp till Torneå, påträffas han åter hos hälsingarna på återresan från Norrland: 

Juni 28 besåg jag i förbiresan Jättendals Kyrka i Helsingland, ätandes middag uti Hudiksvalls stad hos kyrkoherden, beseende därsammastädes kyrkan, och så till Söderhamn på natten. När jag kom dit, såg jag där den nya kyrkan och sedan rustkammaren. 

Den 29 reste jag om morgonen bittida ifrån Söderhamn och hörde predikan uti Hamrånges kyrka och ätandes middag hos överstelöjtnant Johan Sparre, som haver sitt boställe uti kyrkobyn, och så till Gefle. 

Innan konungen reste in i staden, besökte han regementet och lät dem göra dubbleringar. Dagen därpå, som var en lördag, omtalar dagboken, att konungen ”begynte mönstringen i Gefle med Helsinge regemente till fot under Översten Baron Ludwig Wilhelm Taubes kommando och mönstrade den dagen Lifkompaniet, Överstelöjtnantens, Majorens, kapitaine Törnefelts, som är Gästriklands kompani, och Rotkirchs, som är Alfta kompani. Om aftonen kl. 10 kom elden lös uti köket här uppå Gefle slott, men blev genom Guds nåd strax släckt. 

Om den därpå följande dagen står endast antecknat:

Gefle den 1 juli som var om söndagen.
Den 2 eftermiddagen lät K. M. Regementet samt över- och underofficerare göra deras handgrepp.
Den 3 mönstrade K. M. Kapitaine Svarthofs, som är Jerfsö kompani, von Wullfens, som är Arbrå kompani, och Björnbergs, som är Delsbo kompani. Efter middagen lät K. M. regementet chargera.
Den 4 juli reste konungen till Ulriksdals slott. 

Konungen sökte även skapa en god anda mellan över- och underordnade inom armén. Befälet fick sitt underhåll sig anvisade boställen inom de orter, där soldaterna hade sina torp. Detta för att befälet skulle lära känna sitt folk och se till dem också mellan regementsmötena. I ett exercisreglemente från Karl XI:s tid står föreskrivet bl. a. att en kapten bör vara som en fader för sina barn, så bör han sitt kompani försvara, beskydda och försörja. Det nära förhållandet mellan officerare och soldater på samma kompani belyses ytterligare genom en del kungliga föreskrifter om att en officer alltid måste närvara vid soldaternas trolovningar för att förbindelsen skall äga laga kraft. Vidare skulle officerarna hjälpa soldaterna inför rätta genom att föra deras talan och svara för dem, när så behövdes, så att dessa ”uti sin enfaldighet” finge en behövlig hjälp.     

Bild: Karl XI
"   : Livfanan år 1683

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030523