Källa: Bocken 1954

En beväring berättar

n       Det var en trevlig tid på Mohed, säger 80-årige Joel Lundberg i Flor, Hälsingmo. Han gjorde första årets beväring år 1895 på Arbrå kompani med kapten Silfverstolpe som chef. Det var 60 dagar. Andra årets beväring gjordes påföljande år, 22 dagar, då på Alfta kompani med kapten Öberg som chef. Maten var bra och dagarna gick fort.

Lundberg intog en särställning genom att han var kalfaktor åt en fanjunkare. I den egenskapen hade han bl. a. gränspermission under hela mötet. Gränspermission medgav t.ex. att man fick besöka Lappstan så ofta man ville. Kalfaktor lejdes mot särskild betalning av officerare och underofficerare och hade till uppgift att ombesörja viss persedelvård åt uppdragsgivaren, t.ex. sko- och klädborstning samt blankning av knappar. Som regel gjordes detta arbete tidigt på mornarna.

Lundberg är alltså en av dem som varit med och slagit spikar i tallarna på Mohed. I dessa tallar, nu ståtliga träd som växer nära den f.d. officersbyggnaden, slog man i spikar för att kunna hänga upp plaggen som skulle piskas. Med åren blev det gott om spik i trädstammarna, vilket nog den får erfara som i framtiden skall såga upp dem.

Beväringens avlöning under Lundbergs tid var 30 öre om dagen. Av detta utbetalades dock endast 20 öre (två kronor var tionde dag) medan resten sattes in på en bankbok. Lundberg hade för sin del 32 kronor stående i flera år på sin bok. För den summan kunde man då köpa sig en kostym kläder eller ett par vardagsskor.

Fanjunkare Fredrik Winbladh von Walter är en man som särskilt etsat sig in i Mohedsfolkets minne. Lundberg minns att fanjunkaren gärna berättade historier om vackra fruntimmer och starka karlar. Det skedde då man hade rast och vila. Med särskild inlevelse skildrade han brottningsmatcher han varit vittne till. En radioreporter skulle nu inte ha kunnat göra dem mera levande för åhörarna.

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030528