Manövern i rysk-japanska krigets skugga
Fälttjänstövningen 1904 – ett 50-årsminne

I Hälsingetrakter lever ännu minnet av den stora fälttjänstövningen den 17-20 september 1904, vars 50-årsjubileum man i år kan fira. Det var en för den tidens förhållanden aktningsvärd truppsammandragning: inalles deltog 20 regementen och kårer, vilka anlände med 41 extratåg från 12 orter. I övningen deltog 591 officerare, 512 underofficerare, 15.203 man, 2.628 hästar samt 428 kanoner, allt transporterat på tillhopa 1.122 järnvägsvagnar. Avlastningen skedde i Bollnäs, Bergvik, Kinstaby, Kilafors och Söderhamn.

I övningen deltog förband från femte arméfördelningen, som fördes av generalmajor I. V. Stjernstedt samt från sjätte arméfördelningen, förd av generalmajor Warberg. Chefen för Hälsinge regemente, överste Ernst von Krusenstierna, hade anförtrotts befälet över ett av de större förbanden, elfte infanteribrigaden. Hans eget regemente fördes då tillfälligt av generalstabsöversten J. A. M. Blomstedt.

De 41 extratågen orsakade naturligtvis ett trafikproblem av stora mått, men allt klaffade, tågen anlände på minuten till sina stationer. Överdirektör Corin från Järnvägsstyrelsen övervakade den detaljen.

Fälttjänstövningens förutsättning var i stort sett den, att fientliga styrkor österifrån hade trängt in i Hälsingland och delvis hunnit ända upp till trakterna av Bollnäs och Rengsjö. Här satte ”svenskarna” igång en offensiv och drev fienden framgångsrikt tillbaka under oupphörliga strider med många spännande intermezzon. Vid trakten av Söderala kyrka blåstes eld upphör.

Vädret under dessa dagar var skiftande. Man hade åtminstone en riktigt vacker dag men det bjöds också på regn och mulet väder. Det verkar dock som om vädret inte skulle ha varit alltför besvärande – för Hälsingarnas vidkommande tycks det i varje fall inte ha lagt sordin på kampandan.

När vi nu gör en jubileumskildring av denna stora övning har vi vänt oss till några av dem som var med då. Var och en berättar några minnen och glimtar. Det blir inte någon sammanhängande skildring på det sättet, men man får stämningen och atmosfären och de personliga upplevelserna – och det kanske inte är det minst viktiga.

Den första bilen

Vad de flesta av våra sagesmän främst nämner är att de under denna manöver för första gången såg en bil. Det var dåvarande kronprins Gustaf som åkte i den, och överallt där han uppenbarade sig blev det folksamling: två sådana attraktioner på en gång var man inte var vid i Hälsingland. Och åskådare fanns det gott om: folk lade ner allt arbete de hade för händer och tog ledigt för att följa det krigiska skådespelet.

-         De utländska militärattachéerna var man särskilt nyfiken på, berättar f. syssloman Mårten Pira i Mo. Alldeles särskilt tittade man på den ryske och den japanske attachén. Orsaken var naturligtvis att just i början på samma år hade det rysk-japanska kriget brutit ut. Förmodligen får man betrakta det som en bakgrund till de stora proportioner som denna fälttjänstövning hade.

Kronprinsen och attachéerna ihjälskjutna

På tal om attachéerna så har hemmansägare Lars Johan Olsson i Flor följande att berätta:

-         Jag tillhörde åttonde kompaniet som låg grupperat invid en väg, på vilken man väntade       fientliga kavalleripatruller. Vi hade order att öppna eld omedelbart då vi såg någon. Så gjorde vi också då patrullerna kom. Dessa vände då genast hästarna och tog en annan väg. Rätt som det var kom en beriden patrull igen, den kanske var litet större än de andra. Kompanichefen befann sig inte i närheten av oss just då men vi tänkte det var bäst att handla enligt order så vi gav eld.

Men den här patrullen vände inte. I stället skilde sig en av ryttarna från de övriga och red fram och sökte upp kompanichefen samt sade:

-         Nu har kapten skjutit ihjäl kronprinsen och hela hans stab samt de utländska attachéerna.

Tablå, som det heter.

Det blev bistert allvar vid ett tillfälle också, då en häst fick sätta livet till. Vi hörde ett kanonskott och skyndade till. Det var några artillerister som hade demonstrerat skjutning med kanon för en del civila som samlats. Det var visserligen ett löst skott, men hästen torde ha stått för nära, ty hans buk revs upp av splitter. (Denna händelse har även berättats av andra.)

Matfrågan hade man ordnat på ett praktiskt, då för tiden modernt sätt. Vi hade fått ut amerikansk corned beef i konservburkar som man kunde öppna med bajonetten. Det åt vi av när hungern blev alltför påträngande. Någon matlagning blev det inte fråga om förrän ganska sent på kvällarna, men då brukade vi kunna komma åt att koka oss ett mål.

Ståtlig avtackning på Mohed    

Övningarna följdes av kung Oscar II, som bodde hos disponent Granström på Bergvik.

Olsson minns ännu den ståtliga ceremoni, varvid kungen avtackade de i manövern deltagande
trupperna. Detta skedde på Mohed, där kungen red runt till alla förband och sade några ord. Det gick ju inte att tala till alla på en gång utan han måste upprepa sina ord många gånger. Olsson tyckte det var styvt gjort och var särskilt imponerad av kungens skicklighet att rida. Trupperna skyldrade gevär – ”armarna nästan domnade”, sade Olsson.

Gamle Joel Lundberg i Flor var också med på manövern. Han hade ett ganska behagligt uppdrag: han stod nämligen till fördelningsläkarens förfogande för att skjutsa denne runt till de olika förbanden, där sjukvården skulle inspekteras. Vid ett tillfälle mötte de Upplands dragoner. ”Vi följer med dem”, sa doktorn. Färden gick då till Rengsjö kyrka, där doktorn under tre timmars tid åsåg en väldig drabbning som utspelades där.

Läkarna tycktes inte ha blivit anlitade så mycket under denna manöver, folket höll sig friskt.

Det gällde att smyga

Två bilar figurerade under denna manöver, erinrar f. fanjunkare L. O. Skyttner i Gävle. Kronprinsen hade en hög, rödmålad bil. Den andra bilen tillhörde Dagens Nyheter, som hade en reporter med. Den bilen förde ett sådant oväsen att den skrämde artilleriets hästar, vilka sprang till skogs när den kom bullrande.

Vid den här manövern gällde det att smyga så mycket som möjligt, säger Skyttner. Det vimlade av folk överallt i terrängen och det gällde att inte bli upptäckt.

På den tiden hade man inte kokvagnar att tillgå utan manskapet indelades i koklag om fyra man i varje. Därigenom kunde man organisera matlagningen så att kött kokades i den enes kokkärl, potatis i den andres, te eller kaffe i ett tredje o. s. v.

Ja, så har hälsingekrigare av skilda stånd och villkor berättat om den stora fälttjänstövningen 1904. De vitsordar alla att den var en upplevelse för dem som fick vara med. Särskilt kommer de ihåg den allmänna förbrödring, som uppstod efter ”eld upphör” då folk samlades från skilda vapenslag. Många kände varann förut, andra träffades för första gången och knöt varma kamratband som hållit allt framgent.

Bild: Hälsinge regemente marscherar till Bollnäs för att delta i 1904 års manöver. De tre ryttarna är engelske majoren Lowther, överste Blomstedt och kapten Schönning.
Bild: Dåvarande kronprins Gustaf (t.v. på bilden) åkte i den här bilen, som väckte allmänt uppseende eftersom hälsingarna aldrig förr sett ett sådant fordon.
Bild: De utländska militärattachéerna vid en järnvägsstation i Hälsingland