Av Erik Wickberg

Liksom konungens livtrupper alltid ansetts vara de främsta i rang bland landets regementen, så betraktades i äldre tider Livkompaniet såsom det främsta på varje regemente. Livkompaniet var överstens eget, och samtidigt som han bestred chefskapet för regementet, så förde han själv som kapten befälet över Livkompaniet, där han i likhet med övriga kompanichefer hade en löjtnant och fänrik som kompaniofficerare.

Jämte sina förmåner som regementschef, vari ingick bland annat bostället Mårdnäs i Segersta socken, njöt översten ursprungligen även avkastningen från kompaniets kaptensboställe Kyrkbyn 13 i Hanebo, sedermera av Kronan avyttrat till Kilafors bruk vid mitten av 1700-talet.

Men även Livkompaniets löjtnant ansågs vara ett strå vassare än sina jämlikar i graden, ett slags mellanting mellan kapten och löjtnant, och hans titel var i konsekvens därmed kaptenlöjtnant. Sedermera ändrades dock organisationen på så sätt, att Livkompaniet i likhet med regementets övriga kompanier fick en kapten som chef. Kaptenlöjtnantens och senare kaptenens boställe var Säversta 1 i Bollnäs, inköpt till Kronan 1693. Fänriken bodde på Sibo 2 i Hanebo.

Till namnet är Livkompaniet ett av regementets äldsta och därtill det enda, som fick behålla sitt namn oförändrat genom hela indelningsverket. Redan Gustav II Adolfs store fältherre Gustav Horn hade som chef för det s. k. Norrländska Storregementet sitt eget Livkompani, sammansatt av knektar från Bollnäs och Hanebo. När Storregementet 1624 delades i flera smärre regementen, och dessa i sin tur omkring 1630 gav upphov till bl. a. Hälsinge regemente, fick vart och ett av dem både egen regementschef och eget Livkompani. Först vid tiden för första världskriget ändrades Livkompaniets namn officiellt till 1. Kompaniet. Under senare tid har dock benämningen Livkompaniet återtagits.

Fast reglerade kompaniområden tycks emellertid icke ha tillkommit förrän Karl XI genomförde sitt indelningsverk (det s. k. yngre indelningsverket). Livkompaniet indelades därvid med 74 nummer  inom Bollnäs, 40 inom Hanebo, 29 inom Segersta och 7 inom Mo socken, eller inalles 150 rotar. Bortsett från kortare perioder, synes dock knektar från Bollnäs och Hanebo ha ingått nästan regelbundet i detta kompani ända sedan Storregementets dagar.

Bollnäs och Hanebo kan följaktligen med visst fog göra anspråk på titeln, ”länets hjärtsocknar” inte bara på grund av sin geografiska belägenhet ungefär mitt i länet, utan också som leverantörer av soldater under två sekler till regementets rangkompani. Signifikativt är väl också, att första bataljonens fana mellan regementsmötena förvarades i Bollnäs kyrka. Bollnäs var också kompaniets huvudsamlingsplats, och där fanns också dess trossbod.

Det ligger nära till hands att antaga, att Livkompaniet i äldre tider skulle ha bestått av idel elitknektar, utvalda med större omsorg än övriga kompaniers. Några belägg härför finns dock veterligen icke. Sedan senare delen av 1700-talet finns t. ex. karlarnas kroppslängd angiven i mönstringsrullorna, men dessa siffror visar ingen markant skillnad mellan Livkompaniet och övriga kompanier.

Åtminstone efter regementets förflyttning till Gävle tillämpades emellertid den principen, att de längsta beväringarna fördelades på 1., 5. och 9. Kompanierna, förlagda på nedre botten i resp. kaserner (bataljoner). Detta medförde, att bl. a. Livkompaniet då kom att bestå av stora, starka och resliga karlar, som ofta hemförde segern i den årliga tävlingen mellan kompanierna om regementets ”dragkampsfana”. Men kompaniets dragkampslag gjorde sig också gällande i större sammanhang, bl. a. genom att 1913 erövra distriktsmästerskapet för Gästrikland i denna kraftkarlarnas egen sport.

Bild: Bollnäs kyrka på 1870-talet efter en oljemålning av fanj Hans Erik Wickberg år 1872.

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030618