Källa: Bocken 1940 

Hälsinge regemente på Gävle museum

Av V-n

Genom den storslagna donationen av framlidne konsul John Rettig och hans maka Antonie Rettig har Gävle stad fått ett museum, som utan gensägelse kan betecknas som ett av de främsta i landsorten. Det är väl endast Göteborg, som i det fallet kan göra staden vid Gavleån den äran.

Vad detta museum rymmer på alla sina avdelningar för konst, hantverk, näringslivets skilda områden etc. ligger inte inom ramen för denna lilla artikel. Vad vi här endast ämnar påvisa, är att även Kungliga Hälsinge regemente fått sin avdelning på museet. Detta har av flera skäl ansetts motiverat, dels därför att museet utan tvivel får stor betydelse för hela länet och dess historia, dels därför att regementet efter sin förflyttning till Gävle vuxit in i staden och blivit en del av densamma, regementets historia har blivit en del av stadens egen historia.

Redan första gången då överste Ehrenborg och länsintendenten d:r Humbla dryftade spörsmålet om att bereda Hälsinge regemente en plats på museet stod det klart att idén därom kunde realiseras och att material fanns nog för att ge en relief åt regementets ärorika historia. De verkliga relikerna, såsom exempelvis fanorna, viktiga urkunder rörande regementet, den i sitt slag unika medaljsamlingen, som regementet äger i sin officersmäss m.m. kunde det givetvis icke bli tal om att flytta över från regementet till museet -  de höra olösligt regementet till – men det fanns så mycket annat, som borde kunna ge innehåll i en regementets avdelning i museisalen. Åtskilligt fanns vid regementet, åtskilligt också ute i bygderna, icke minst minnen av skilda slag från det gamla indelningsverkets dagar, små ting, kanske i och för sig icke så särdeles värdefulla, men samlade och sedda i ett större sammanhang av stor betydelse. I ett publicerat upprop i pressen – också återgivet i denna tidning – vädjade därför översten och museiintendenten till allmänheten att hjälpa till i detta speciella insamlingsarbete, för att avdelningen skulle bli så omfattande som möjligt.

-         Och hur har detta insamlingsarbete och de sammanbragta föremålens museala inordning fortskridit?

Vi rikta den frågan till d:r Humbla mitt i det brådskande arbetet dagarna före museets invigning.

-         För min del tycker jag att det blir en både rikhaltig, intressant och lärorik avdelning, svarar d:r Humbla. Genom de goda bidrag vi fått från regementet och genom överstens personliga intresse för saken har det enligt min mening lyckats rätt väl att ge en åtminstone sammanträngd bild av regementet och dess historia. Efter uppropets publicerande i dagspressen ha vi också fått bidrag till denna avdelning från skilda håll.

Ehuru avdelningen vid vårt besök ännu icke var fullt färdig gav den dock intryck av att bli mycket rikhaltig. En serie armémodeller av eldvapen ingår bl. a. i samlingen liksom också gamla blåsinstrument, en gåva av musikdirektör Lindvall, vidare gamla värjor av olika åldrar och modeller, gamla rotekistor och officerskantiner. En del uniformer lägger man också märke till liksom en mängd andra ting, som höra samman med regementet och soldatlivet i fred och fält. En fullständig uppsättning av gradbeteckningar och märken för specialister ingår även i avdelningen. En omfattande bildsamling ingår som en väsentlig del i denna museiavdelning. Sålunda finner man här fotografiska reproduktioner av regementets fanor, en mängd fotografier från regementets gamla mötesplats på Mohed, i färg återgivna kopior av kompanimärkena, vidare en fotografisk sammanställning av regementets medaljsamling, bilder av gamla officersboställen och soldattorp o. s. v. Som särskilt värdefull betecknar d:r Humbla den vackra samlingen av bilder av Hälsinge regementes uniformer genom tiderna – originalbilder i färg av Strokirch, vilka ingått i dennes stora och berömda uniformshistoriska arbete. En del gamla soldatkontrakt och andra urkunder belysa andra sidor av vad som hörde samman med regementet i äldre tider.

Av utomordentligt värde för avdelningen blir den planmodell i gips av överstelöjtnantsbostället i Åbyn, Hamrånge, som löjtnanten  i armén A. Wickberg – han har gjort sitt livs mannagärning som underofficer vid Hälsinge regemente – och hans son redaktör Erik Wickberg äro sysselsatta med, ett drygt arbete, som emellertid nu närmar sig sin fullbordan. Efter tillgängliga källor, berättelser och kartor, ha de sökt rekonstruera det gamla, numera försvunna bostället, sådant det återuppfördes på 1720-talet efter ryssarnas härjningar på orten. Det är ingen torr och livlös stereotypt hållen modell. Genom noggranna terrängstudier ha hrr Wickberg senior och junior lyckats ge en naturlig omgivning till karaktärsbyggningen, kring vilken gruppera sig alla de större och mindre byggnader för olika ändamål, som hörde till bostället och lågo i omedelbar omgivning. Vid det närbelägna fallet i Hamrångeån står också den gamla kvarnen som hörde bostället till.

Till museets specialavdelning för regementet har också utarbetats belysande översiktskartor över regementets fälttåg under tidernas lopp, platser i fjärrbelägna länder, där regementet skrivit sin ärorika historia och från vilka namn och år äro präntade på regementets fana.

Det är ingen överdrift att påstå att Hälsinge regementes avdelning på museet, som här omnämnts mycket summariskt, är både intressant och lärorik, och man har alla skäl tro, att den kommer att bli livligt uppmärksammad bland museibesökarna. Med tiden kan avdelningen också växa. Det är i varje fall d:r Humblas förhoppning.

Bild: Gävle Museum

Kontrolläst av Sonja och Knut