Källa: Bocken 1940
Hälsinge regemente på Gävle
museum
Av
V-n
Genom den
storslagna donationen av framlidne konsul John Rettig och hans
maka Antonie Rettig har Gävle stad fått ett museum, som utan
gensägelse kan betecknas som ett av de främsta i landsorten. Det
är väl endast Göteborg, som i det fallet kan göra staden vid
Gavleån den äran.
Vad detta
museum rymmer på alla sina avdelningar för konst, hantverk, näringslivets
skilda områden etc. ligger inte inom ramen för denna lilla
artikel. Vad vi här endast ämnar påvisa, är att även Kungliga Hälsinge regemente fått sin avdelning på museet. Detta
har av flera skäl ansetts motiverat, dels därför att museet
utan tvivel får stor betydelse för hela länet och dess
historia, dels därför att regementet efter sin förflyttning
till Gävle vuxit in i staden och blivit en del av densamma,
regementets historia har blivit en del av stadens egen historia.
Redan första gången
då överste Ehrenborg och länsintendenten d:r Humbla dryftade spörsmålet
om att bereda Hälsinge regemente en plats på museet stod det
klart att idén därom kunde realiseras och att material fanns nog
för att ge en relief åt regementets ärorika historia. De verkliga relikerna, såsom exempelvis fanorna, viktiga urkunder rörande
regementet, den i sitt slag unika medaljsamlingen, som regementet
äger i sin officersmäss m.m. kunde det givetvis icke
bli tal om att flytta över från regementet till museet -
de höra olösligt regementet till
– men det fanns så mycket annat, som borde kunna ge innehåll i
en regementets avdelning i museisalen. Åtskilligt fanns vid
regementet, åtskilligt också ute i bygderna, icke minst minnen
av skilda slag från det gamla indelningsverkets dagar, små ting,
kanske i och för sig icke så särdeles värdefulla, men samlade
och sedda i ett större sammanhang av stor betydelse. I ett
publicerat upprop i pressen – också återgivet i denna tidning
– vädjade därför översten och museiintendenten till allmänheten
att hjälpa till i detta speciella insamlingsarbete, för att
avdelningen skulle bli så omfattande som möjligt.
-
Och hur har detta insamlingsarbete och de sammanbragta föremålens
museala inordning fortskridit?
Vi
rikta den frågan till d:r Humbla mitt i det brådskande arbetet
dagarna före museets invigning.
-
För min del tycker jag att det blir en både rikhaltig,
intressant och lärorik avdelning, svarar d:r Humbla. Genom de
goda bidrag vi fått från regementet och genom överstens
personliga intresse för saken har det enligt min mening lyckats rätt
väl att ge en åtminstone sammanträngd bild av regementet och
dess historia. Efter uppropets publicerande i dagspressen ha vi
också fått bidrag till denna avdelning från skilda håll.
Ehuru
avdelningen vid vårt besök ännu icke var fullt färdig gav den
dock intryck av att bli mycket rikhaltig. En serie armémodeller av eldvapen ingår bl. a. i samlingen liksom också
gamla blåsinstrument, en gåva av musikdirektör Lindvall, vidare
gamla värjor av olika åldrar och modeller, gamla rotekistor och
officerskantiner. En del uniformer lägger man också märke till
liksom en mängd andra ting, som höra samman med regementet och
soldatlivet i fred och fält. En fullständig uppsättning av
gradbeteckningar och märken för specialister ingår även i
avdelningen. En omfattande bildsamling ingår som en väsentlig
del i denna museiavdelning.
Sålunda finner man här fotografiska reproduktioner av
regementets fanor, en mängd fotografier från regementets gamla mötesplats
på Mohed, i färg återgivna kopior av kompanimärkena, vidare en
fotografisk sammanställning av regementets medaljsamling, bilder
av gamla officersboställen och soldattorp o. s. v. Som särskilt värdefull betecknar d:r Humbla
den vackra samlingen av bilder av Hälsinge regementes uniformer
genom tiderna – originalbilder i färg av Strokirch, vilka ingått
i dennes stora och berömda uniformshistoriska arbete. En del
gamla soldatkontrakt och andra urkunder belysa andra sidor av vad
som hörde samman med regementet i äldre tider.
Av
utomordentligt värde för avdelningen blir den planmodell i gips
av överstelöjtnantsbostället i Åbyn, Hamrånge, som löjtnanten
i armén A. Wickberg – han har gjort sitt livs mannagärning
som underofficer vid Hälsinge regemente – och hans son redaktör
Erik Wickberg äro sysselsatta med, ett drygt arbete, som
emellertid nu närmar sig sin fullbordan. Efter tillgängliga källor,
berättelser och kartor, ha de sökt rekonstruera det gamla,
numera försvunna bostället, sådant det återuppfördes på
1720-talet efter ryssarnas härjningar på orten. Det är ingen
torr och livlös stereotypt hållen modell. Genom noggranna terrängstudier
ha hrr Wickberg senior och junior lyckats ge en naturlig omgivning
till karaktärsbyggningen, kring vilken gruppera sig alla de större
och mindre byggnader för olika ändamål, som hörde till bostället
och lågo i omedelbar omgivning. Vid det närbelägna fallet i
Hamrångeån står också den gamla kvarnen som hörde bostället
till.
Till museets
specialavdelning för regementet har också utarbetats belysande
översiktskartor över regementets fälttåg under tidernas lopp,
platser i fjärrbelägna länder, där regementet skrivit sin ärorika
historia och från vilka namn och år äro präntade på
regementets fana.
Det är ingen
överdrift att påstå att Hälsinge regementes avdelning på
museet, som här omnämnts mycket summariskt, är både intressant
och lärorik, och man har alla skäl tro, att den kommer att bli
livligt uppmärksammad bland museibesökarna. Med tiden kan
avdelningen också växa. Det är i varje fall d:r Humblas förhoppning.
Bild: Gävle Museum
Kontrolläst av Sonja och Knut
|