Försvarets Dag på Mohed 1953

Försvarets Dag på Moheds gamla anrika exercisfält den 20 september 1953 blev en publiksuccés av stora mått och säkerligen också i övrigt en av de mera minnesvärda dagarna i Moheds historia. Det var utan tvivel ett lyckokast när Gävle Försvarsområde i samverkan med Kgl. Regemente och Civilförsvaret beslöt att förlägga Försvarsdagen till Mohed, ett namn som för alltid kommer att vara förknippat med Hälsinge Regemente. Säkerligen hade chefen för I 14:s övningsbataljon, - vilket för året under en tid av 40 dagar förlagts till trakterna kring Mohed -, major Arne Dyberg, fått så många bevis på allmänhetens välvilliga inställning att han med gott samvete kunde till sina överordnade rapportera, att ett återupplivande av Moheds militära glans och storhet, om också blott för en enda dag, skulle hälsas med stor tillfredsställelse och glädje i bygden. Så blev förvisso också fallet. Publiktillslutningen var mycket stor och uppskattningsvis torde bortåt 15.000 personer ha varit med om Försvarets Dag 1953, - den dag då Mohed åter blommade upp och gav nytt liv åt minnena från en svunnen storhetstid. I över 200 år var Mohed samlingsplatsen för Hälsinglands och Gästriklands söner när de skulle fullgöra de plikter som ålagts dem ifråga om militär utbildning. Så nog finns det minnen och berättelser från den gamla, goda Mohedstiden, fortplantade, ”förbättrade” och hållna vid liv av en muntlig folklig tradition.

Försvarets Dag på Mohed blev som sagt en strålande folkfest, men också en utomordentlig propaganda för försvaret. Det var härligast tänkbara brittsommarväder denna septembersöndag och Mohed blev följaktligen ett lockande utflyktsmål. Varje liten glänta i skogen kring det gamla sanatoriet och ned mot Mokorset och varenda skogsbacke i terrängen däromkring hade tagits i anspråk av glada och trevliga människor som slagit ned kring matsäckar och kaffekorgar. Och lottorna hade en ansträngande dag, ty allt vad de hade att sälja, antingen det nu var kaffe, läskedrycker, pilsner och smörgåsar eller ärtsoppa, gick åt med en rasande fart. Man köade villigt till tonerna av Hälsinge regementes musikkår och väntade sedan lika snällt på vad som skulle hända ute på fältet. Och det var inte litet, ty bjöds det bröd, så bjöds det också enligt klassiskt exempel på skådespel.

Den verkliga publikströmmen började rinna till vid 12-tiden, då den stora förbimarschen skulle äga rum. Och när detta paradnummer var över fanns det säkerligen inte någon som kände lust att ställa den fåvitska frågan: Vad gingen I väl ut att se? Ty det var en både ståtlig och imponerande syn när de 900 mannarna ur den i Mohed förlagda övningsbataljonen från I 14, hemvärnsmän, civilförsvarare, bilkårister, lottor och samariter, med regementsmusiken i spetsen tågade upp och förbi de tre överstarna, chefen för Kgl. Hälsinge Regemente, överste Hans Berggren, Fo-befälhavaren, överste Fredrik Wijnbladh och chefen för Kgl. Hälsinge Flygflottilj, överste Gösta Seth.

Efter förbimarschen ställde trupperna upp framför den minnessten som för 45 år sedan restes på fältet, till minne av den dag då regementet definitivt bröt upp från Mohed, som sedan 1689 utgjort övningsplats för Hälsinge Regemente. De svenska flaggorna fladdrade muntert för brittsommarvinden och solen hjälpte till att förgylla ramen kring den ståtliga tavlan. Kyrkoherde Erik Höglund, Söderala, förrättade fältgudstjänst och sedan Fo-befälhavaren översten Wijnbladh hälsat publiken välkommen till Försvarets Dag var tiden kommen för överste Berggren att hålla högtidstalet. I detsamma tecknade överste Berggren på ett briljant sätt bilden av det gamla anrika regementet, rekryterat ur vår gamla bondestam med roten fast i landets egen jord. Han gav också en historisk återblick över regementets tillvaro på Mohed och berättade bl. a. huru svenska indelta knektar här utbildades i en inhemsk svensk taktik, som fick namnet ”det nya manéret”, vars enkla instruktion kunde sammanfattas i orden: Gå lugnt mot fienden, huka er icke för skott och kulor, ty Gud bestämmer över Edra liv, skjut en salva och gå käckt fienden inpå livet. Den taktiken praktiserades sedan med framgång under den stora ofredens år vid Narva, Düna, Gemäuerthof, Jakobstadt, Ljesna och Gadebusch, där ingen fiendehär stod emot de handfasta och välövade knektarna från Alfta och Arbrå, från Delsbo och Forsa, från Ovansjö och Färnebo.

Efter överste Berggrens tal vidtog utbildningsövningar av I 14-rekryterna med bl. a. tältresning, bivackslagning m. m. som publikdragande inslag. Söderhamns Kvinnliga bilkår gav en ypperlig uppvisning i hur man lätt och lekande – om man är tillräckligt skicklig och tränad förstås – sveper runt med jättestora lastbilar kring alla knepiga och illistigt utplacerade hinder som ingår i de s. k. körgårdar i vilka bilkåristerna får öva upp sin färdighet. Intresserade manliga åskådare inbjöds att pröva på sin förmåga och det var åtskilliga som tackade ja till inviten. Av resultatet att döma var det emellertid ganska många av skapelsens herrar som överskattat sin egen körskicklighet eller också underskattat de kvinnliga bilkåristerna. Säkerligen var det en ganska nyttig och välgörande lektion för somliga.

Söderhamns Brukshundsklubb framförde också sina duktiga vovvar i något som väl måste betecknas som begränsad frihet. I vilket fall fick åskådarna klara bevis för att en rätt uppfostrad hund i många avseenden är lika klok och handlingskraftig som en människa. Och att hundarna kan anförtros betydelsefulla uppdrag också i arméns och försvarets tjänst tvivlar nog ingen på som var vittne till uppvisningen. Fullt krig eller åtminstone närapå utbröt senare på dagen då reaplan från F15 gjorde våldsamma attacker mot bl. a. en bivack och bombade sönder och samman ett helt kvarter. Civilförsvaret ryckte till undsättning av gav en mycket realistisk uppvisning i hur det går till att rädda sårade människor ur brinnande ruiner. Ambulanser rusade tjutande till och räddningsmanskapet störtade in i de bombade byggnaderna och drog fram det ena illa tilltygade offret efter det andra samt såg till att de snabbt fick den vård de behövde. Av allt att döma hade det gått åt betydande mängder lingonsylt för att få rännilarna av blod att se så illusoriska ut som möjligt.

För den effektfullaste övningen svarade dock I 14:s övningsbataljon som dundrade på med skjutning med granatkastare i pluton och sprängning av hinder, en uppvisning, som i fråga om realism inte lämnade något övrigt att önska.

I samband med övningarna var även olika utställningar anordnade. I ett tält kunde man sålunda beskåda arméns eldhandvapen, i ett annat fanns flygmateriel, uniformspersedlar av äldre modeller m. m. och vidare hade såväl Hemvärnet som Civilförsvaret separata utställningar. Ute på fältet kunde den som så önskade stifta närmare bekantskap med moderna och effektiva luftvärnskanoner.

Så nog fanns det mycket att studera men det var också väl sörjt även för andra intressen än de rent militära. Dagen blev lång och krävande även för åskådarna och det var under sådana förhållanden tur att de duktiga lottorna fanns till hands. Anstormningen vid deras servering var oerhörd och 4.000 smörgåsar gick åt som i ett nafs, varjämte utportionerandet av tusentals liter ärtsoppa verkade vara som att spilla en droppe i havet.

Goda affärer gjordes det också på andra håll – traktortåget gick överlastat med levnadsglada ungar hela dagen, - sex biografföreställningar kördes för fullsatta hus, trots att det bara var Kalle Anka på programmet. Och Macce Kjellins kabaréföreställningar hade spikat vid båda föreställningarna. Så nog var det full fart från början till slut på den försvarsdagen! Och alldeles lagom kröp månen fram över tallkronorna när dansen skulle börja och kvällen drog ihop sig till rena rama romantikprovokationen kring Florsjöns fagra stränder. Men man får väl hoppas att de söta flickebarn som med danslysten trånad i blicken och ett lovande leende över läpparna, drogo in över fältet för att möta de kvarvarande styrkorna, - i någon mån hade lärt sig under dagen att man inte skall kapitulera utan vidare…

Bild: Minnessten
Bild: Minnesstenen putsas
Bild: Förbimarsch i Söderhamn  

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030602