För 50 år sedan

Av Nils Frykberg

I höst för 50 år sedan lämnade Hälsinge regemente den mötesplats, varest i över 200 år dess krigsmän övats för fosterlandets försvar. I och med indelningsverkets avveckling, systemet stam och beväringens upphörande samt värnpliktstidens utökning blevo de gamla lägerplatserna otidsenliga. Det ansågs ur många synpunkter lämpligt att förlägga de förut indelta regementena i anslutning till större samhällen – helst städer.

Ur ekonomisk synpunkt var det fördelaktigt för en kommun att ha ett regemente inom sina gränser. För Hälsinge regementes vidkommande var det många om budet. Bl a voro Söderhamn, Bollnäs och Storvik på tal, men Kung. Maj:t beslöt 1904 att inleda underhandlingar med Gävle stad, vilka resulterade  i att Kungsladugården Vall, egendomen Kungsbäck och en del närliggande områden väster om staden enligt stadsfullmäktiges beslut 27 oktober 1904 överläts till kronan som kasern- och övningsområde.

Regementet skulle alltså lämna Mohed och draga in i de nya kasernerna vid Kungsbäck. ”Vi draga in med Krusenstjern uti en jädrans fin kasern” sjöngs det av en ”Moheding” i en nyårsrevy 1909.

Uppbrottets stund var alltså inne och avskedet från den gamla lägerplatsen firades givetvis med en minnesfest. Denna inleddes lördagen den 22 augusti 1908 med en kordial kamratfest, vilken bevistades av landshövding Ström och som gäster i övrigt sågos förutvarande officerare, underofficerare, underbefäl och soldater.

Officerskåren gav middag i officersmässen, varefter följde samkväm med skioptikonbilder (film fanns tyvärr icke på den tiden) och som avslutning gavs på kvällen ett sprakande fyrverkeri. Då det kanske kan roa ännu levande, i middagen å officersmässen deltagande, officerskamrater att se framsidan av matsedeln från avskedsmiddagen återges den här nedan.                                  

Samtidigt med officerarna gåvo underofficerarna i sin mäss middag för ett tjugotal förutvarande kamrater, vilka hälsades välkomna av fanjunkare Schröder. Gästernas tack framfördes av underlöjtnant Pettersson och fanjunkare Rask. Även för manskapet fick dagen en särskilt festlig prägel.

Gamla kamrater, som under flydda dagar delat ljuvt och lett tillsammans, återsågo den dagen varandra, och det var med rörelse, som de gamla grå fanjunkarna och korpralerna omfamnade sina forna kompanichefer och återkallade minnet av flydda dagars Mohed och gångna tiders läger- och fältliv.

Efter intagen frukost, till vilken inbjudits honoratiores inom Mo socken, med kommunalstämmans ordförande landstingsman Magnus Östlund i spetsen, hördes vid ½ 10 tiden på söndag förmiddag tonerna till ”förgaddringsmarschen” från den utanför officersbyggnaden samlade regementsmusiken. Här ordnades festtåget företrätt av musikkåren och med regementets fanor i täten, bland dessa den svart-vita från Oscar I:s tid i mitten. Tåget öppnades av landshövding Ström och regementschefen överste von Krusenstjerna samt avslutades av befälsövningskompaniet. Framför den ett stycke ute på Heden resta minnesstenen stannade festtåget. Gudstjänst förrättades sedan av regementspastor Hultin varefter regementschefen utbragte ett: ”Gud bevare konung och färdenesland”. Talarstolen beträddes därefter av kapten Sundberg, som i ett föredrag skisserade omständigheterna vid de ärorika segrar Hälsinge regemente har inristat på sina fanor. En fyllig manskör under regementsintendenten Ungers ledning sjöng ”Hör oss Svea”.

Översten von Krusenstjerna lämnade därefter i ett längre anförande en historik över Hälsinge regemente och Mohed genom tiderna varur följande må citeras: ”Under tidernas lopp hava smärre jämkningar och ändringar väl skett i det därmed fastslagna indelningsverket, men i stort sett har det varit gällande till våra dagar, då det på grund av en tidsenlig omorganisation av kåren upphävts och börja avvecklas. Vid regementet har avvecklingen, som påbörjades 1902, gått så fort att av indelt manskap återstår endast 192 (ursprungligen 1200; förf:s anmärkning). Den tid torde således icke var långt avlägsen, då av vår indelta armé endast återstår minnet, men ett i vår historia inristat ärorikt sådant, som ock kan vittna om, att för sin tid var den ett mönster för arméorganisation”.

Vidare

”Efter att sålunda i sekler ha varit övningsplats för generation efter generation av Hälsinge regementes krigsmän, vilka här övats för fosterlandets försvar, står regementet snart redo att lämna sin gamla minnesrika mötesplats för att nästa år förläggas till Gefle.”

Talaren begagnade tillfället att framhålla det goda förhållande, som i allmänhet varit rådande mellan regementet och ortens befolkning. Särskilt uttalades tacksamhet för det tillmötesgående från befolkningens sida, som regementet rönt med avseende på beträdande av mark för dess övningar.

”För att hugfästa minnet av regementets sista år på Mohed och tillika utgöra ett varaktigt minnesmärke, som för efterkommande skall tälja, att Hälsinge regemente i över 200 år här haft sin mötesplats, har regementet rest denna minnessten, vars täckelse jag nu bjuder falla”.

Den ståtliga minnesstenen utgöres av ett flera meter högt stenblock av vacker ohuggen grå granit bärande inskriften.

Mohed

Kungl Helsinge regementes mötesplats

1689-1908

Regementet reste stenen 23/8 1908

Kanonsalut dånade, fanfarer ljödo och så utbringade översten ett med 2-faldiga hurrarop besvarat leve för Hälsinge regemente och mötesplatsen Mohed, varpå ”Du gamla du  fria” avsjöngs unisont.

Den högtidliga akten avslöts med förbimarsch framför stenen, under det musikkåren utförde Hälsingarnas paradmarsch.

Det sista taptot å Mohed skildras av Olof Arborén i hans bok ”Svart och Vitt” på följande sätt: ”I den vanliga taptomarschen kring lägerområdet skulle denna gång både officers- och underofficerskårerna deltaga. Vi ställde alltså upp bakom varandra omedelbart efter musikkåren. Ingen vid den uppställningen deltagande skall någonsin glömma hur det då kändes där innerst inne. Vid trumslagarnas ta ta ta fattades vi alla av vemod och gripenhet, så det värkte i bröstet. Jag känner ännu hur det satt som en klump i halsen. När detta ståtliga tapto med sitt imponerande taktfasta följe passerade förbi, kunde man med största tillfredsställelse konstatera, att stundens högtidligheter och allvar gjort mycket starkt intryck på den inte alltför lättrörda hälsingesjälen.

Omedelbart efter taptots slut rådde en lång beklämmande tystnad bland de 150 deltagarna – intet öga var torrt.

Vid den mässafton, som efter taptot för oss slöt denna historiska dag, var stämningen en helt annan än den vanliga. Det var som hos en stor familj, vars alla medlemmar kände att nu måste de för alltid lämna sitt gamla kära hem, där de trivts så innerligt gott och haft det så bra. Aldrig mer skulle de få återse ’sitt’ Mohed, nu skulle de planteras om i helt nya och förändrade förhållanden.”

Förrådsöverflyttningen ägde rum under hösten 1908 och vintern 1909 och den 13 april 1909 invigdes de nya kasernerna i Gävle. Men därom i nästa års nr av ”Bocken”.

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030606