Endast få byggnader kvar från Mohedstiden

En som upplevat livet i Mohed ända från barnsben är förre skogs- och sågverksarbetaren Olle Hedqvist, född i Mohed år 1878 och bosatt där i hela sitt liv. Han är alltfort vid god vigör och brukar inte försumma att – då vädret så medger – göra en fisketur på Florsjön. Någon gädda brukar det väl oftast bli som resultat, det är förhållandevis gott om fisk i den sjön.

Hedqvist var 21 år gammal då han ryckte in som rekryt vid Mohed. Någon längre resa behövde han givetvis inte företa eftersom hans föräldrahem låg alldeles intill övningsfältet. Under två år i följd gjorde han rekryten, vardera gången 68 dygn. Det andra året var även de indelta soldaterna med. Dessa låg i tält medan beväringen låg i barackerna.

Den största delen av utbildningen på den tiden, berättar Hedqvist, skedde som exercis i större eller mindre förband. Det var marsch, vändningar, gevärsföringar och liknande som mest stod på programmet. Tjänsten började kl 6 på morgonen. Kl 8 blev det frukost, som vanligen bestod av sill och potatis eller grönärter. Så blev det exercis fram till 12, då man åt middag, varpå följde en väl tilltagen rast, som varade till kl 16. Under den tiden passade de flesta på att ta sig en tupplur, dels var ju sömn på maten en vanlig företeelse i äldre tider, dels var det säkerligen mången som behövde ta igen sig efter föregående kvälls eskapader. Under dessa korta sommarveckor frodades nämligen ett ganska friskt kamratliv, delvis knutet till den närbelägna förlustelseplatsen i Lappstan, där det fanns tivoli, karusell och kaféer.

De som inte sov under middagsrasten besökte kanske marketenterierna – det fanns två stycken alldeles i närheten av kompanibarackerna, på andra sidan om lägergatan, och där kunde man t ex köpa öl. Till markan gick man förstås obehindrat, medan det var litet besvärligare att ta sig till Lappstan, trots att den bara begränsades av landsvägen öster om fältet. Men det fordrades särskild permission för att få gå dit och sådan beviljades inte så lätt. Frestelserna var emellertid stora och Hedqvist berättar att det var åtskilliga som smet dit genom att smyga sig förbi vakten, som patrullerade vid gränsen mot Lappstan. Just när han vände brukade det psykologiska ögonblicket vara inne för den som var stadd i dessa skumma ärenden.

Per Ers mor och Pannkaks-Brita

Det fanns åtskilligt att fresta gommen med även inom förläggningen oavsett marketenterierna. Per Ers mor drog varje morgon omkring med en kärra varifrån hon sålde kaffe eller mjölk och bullar. Pannkaks-Britta hette en kollega till henne; hon sålde bl. a. våfflor. Det fanns även några som tillhandahöll mat. I särskilda stånd såldes isdricka, en läckerhet som i stora fat fraktades dit från Bergvik eller Gustavsbro.

Man drygade även ut mathållningen på andra sätt. De som kom från välbärgade gårdar hade med sig koffertar eller träkistor – oftast månghundraåriga – fyllda med mat, särskilt smör och ost. Även de indelta soldaterna hade liknande förning med sig, avsedd att räcka under hela mötestiden.

Under helgerna strömmade mycket folk till Mohed. Ända från t ex Enånger och Iggesund kom man körande och hästar inkvarterades i alla gårdar i trakten. Fruar och fästmör fick bereda sig husrum var de kunde – ibland var hölador det enda som stod till buds.

Kring midsommar kulminerade festglädjen. Man hade förstås majstång, det var dans på en utomhusbana men om det regnade höll man till i gymnastikhuset. Allehanda skämttävlingar ordnades t.ex. kapplöpning med vattenfyllda hinkar på huvudet, något som väckte stort jubel eftersom knappast någon undgick att bli mer eller mindre genomvåt. Säcklöpning, stångstötning och brottning hörde till de manliga idrottslekar som flitigt övades. På tal om brottning minns Hedqvist särskilt hur den ståtlige fanjunkaren Fredrik Winblad von Walter hejade på sina pojkar till kraftiga tag.

Marscher runt Florsjön

Hedqvist har varit med och sett hur Mohed ändrat karaktär sedan den dag då regementet för alltid drog sina färde därifrån. Byggnader har rivits, sålts och flyttats. Kvar i sitt ursprungliga skick finns nu några tvätthus, musikbyggningen, smedjan, förvaltningsbyggningen, det s k Bläckhornet (ehuru nu ombyggt), officersmässen (fast vänd ett kvarts varv), sjukhuset ombyggt till barnkoloni samt läkarbostaden. Då vi vandrar omkring med Hedqvist pekar han utåt Florsjön och säger:

Det ligger miljontals med Remington- kulor på den sjöns botten. Sjön fick nämligen tjäna som kulfång när vi sköt skarpt. Den sjön är förresten välkänd för alla som tjänat på Mohed – inte bara därför att vi sköt mot den utan också emedan vi där hade en härlig badplats – och så gjorde vi fältmarscher runt den, med 25 kg packning. Ja, det var en rolig och trevlig tid, det är säkert, slutar gamle Hedqvist sin skildring.  

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030602