En spännande natt i Växbo

Det väckte ganska mycken uppmärksamhet, när Lars Johan Olsson från Flor i Mo som 19-åring tog värvning vid Hälsinge regemente på Mohed. Han var ende sonen och skulle rimligen en gång ärva fädernehemmanet, men militärlivet lockade den pigge och äventyrslystne ynglingen.

 -         Det kom sig därav, berättar den nu 72-årige hemmansägare, att hälsingarna på sina marscher ofta brukade göra rast utanför vår gård och jag tyckte det där såg så trevligt ut. De kopplade sina Remington-gevär och vilade sig, några kom in för att köpa mjölk och man fick höra berättas om livet på Mohed.

Jag antogs till volontär och fick resa till Militärhögskolan i Gävle. Inryckningen skedde den 1 november, vilket betydde att mycket av exercisen måste ske inomhus. Jag kommer ihåg att vi hade laddövningar i gymnastiksalen, det var med mauser, som man i förbigående sagt inte kopplade utan lade på marken. Det blev mycket tomhylsor på gymnastikgolvet och vi hade ett väldigt snärj att plocka rätt på dem. Inte fick man alltid det antal med sig som man hade då övningen började. En och annan som var flink i nyporna tog några i reserv, de kunde vara bra att ha då redovisningen stundade. Men då var man ju så kamratlig också att den som fick några över gav dem till andra, som hade brist. På det sättet brukade det bli rättvist till sist i alla fall.

I två år var Olsson värvad och han fick således vara med på Mohed i två omgångar och exercera tillsammans med de indelta soldaterna.

Vid unionsupplösningen

Särskilt spännande var det vid unionsupplösningen 1905. Vi skulle ha ryckt ut då, berättar Olsson, men vi blev kvarkommenderade. Vi fick ut klövjesadlar och hästar lånades in för att vi skulle utbilda oss i packning. De gamla stamsoldaterna sattes att snickra släpdrögar för bruk i fjällen. Dessa förberedelser hade f. ö. fortgått under hela mötet. Livliga diskussioner pågick man och man emellan om den aktuella situationen, men för att lugna oss litet var regementsmusikkåren flitigt i farten och spelade bl. a. varje kväll vid marketenteriet. Emellertid avlöpte ju det  hela lugnt och vi hade bara behövt stanna kvar en dag över den ordinarie tiden.

Snusdosan som vapen

Från 1905 kommer Olsson också ihåg en tilldragelse från en skarpskjutningsövning i Växbo. Civila i stor mängd hölls intill förläggningen och det kunde bli litet bråkigt ibland. Vaktposterna blev attackerade och kunde ha det besvärligt nog – de civila var också hälsingar…

En natt var Olsson vaktbefälhavare. En bra och rejäl pojke som hette Sköld bad att få ta första passet, vilket han fick. Han höll de civila stången och hans timmar förlöpte lugnt. Men nästa man hade knappt kommit ut förrän han blev inkörd igen av de civila. Olsson måste purra hela vakten som ryckte ut med bajonett på och bildade skyttelinje. Det blev ett väldigt liv och kompanichefen, kapten Hellström, kom ut. Det blev uppställning och förhör. Kapten Hellström ville gärna veta hur Sköld hade burit sig åt för att klara sitt pass.

-         Dom trängde sig på, men jag slogs, sa Sköld.

-         Vad slogs Sköld med?

-         Med snusdosan, kapten.

-         Det var bra, Sköld, sa kapten Hellström.

Nu hör det till historien att Sköld var, som det heter, ovanligt fullväxt. Det var t. ex. svårt att få tillräckligt passande skor åt honom.

Vi har frågat kapten Hellström i Gävle om han minns detta intermezzo.

-         Jo då, svarar han, och så får vi hans version.

Orsaken till att det gick så livligt till den här gången var nog att vi hade marketenteri med oss och där serverades starköl – därav lockelsen på traktens unga män. Kapten Hellström anade att det skulle kunna bli litet livligt, varför han ifrågasatte att sätta ut dubbelposter.

-         Jag ska göra dubbelposter om du vill, sa han till Sköld när denne gjorde sig beredd att gå ut        på sitt pass.

-         Nej, det behövs inte, sa Sköld.

Då gick kapten Hellström in till sin sovplats i en närbelägen lada, och därifrån hörde han hur Sköld, just som han gick på, sade till en kamrat:

-         Lä (låna) mej dosen.

Förmodligen hade denna kamrat en särskilt ”slagkraftig snusdosa”. – Sköld som var bördig från Högbo, blev senare polis i Gävle, där kapten ofta såg honom.

Laddning med skarpa skott

Men vi återvänder till Olssons berättelser. En officer som pojkarna blev mycket imponerade av var löjtnant Schwartz. Vi ett tillfälle fick vi ut tio skarpa skott var och så blev det marsch till skjutbanan. Schwartz  kommenderade snabbladdning och själv ställde han sig framför. Vi skulle avsluta det med att ta första tryckpunkten – men inte gjorde då jag det, bekänner Olsson.

Bild: Lars Johan Olsson

Kontrolläst av Sonja och Knut 20030602