Port vid Antika teatern

Vi har funderat lite fram och tillbaka om vi skulle hinna med att besöka Arles. Efter att ha gjort de sista inköpen på förmiddagen tog vi bussen vid ettiden till Arles. När jag inte längre orkar gå så mycket, då vet jag att till Provence kan jag åka och bara sitta i en buss och titta på alla vackra vyer. Naturen som är så omväxlande, alla vackra små byar som man åker igenom, bergen som du alltid ser. Jag njuter varenda minut. När jag ska förklara för folk varför jag tycker så mycket om Provence, så är det svårt för jag vet att allt det där finns både  i Italien och Spanien, där jag varit förut. Men jag kanske i ett tidigare liv sprungit i gränderna i en liten by i Provence. 
Vi åker genom Pelisanne, Salon de Provence (här föddes Nostradamus som är aktuell i dessa tider), Paradou med flera andra byar. Typiskt för den här trakten är alla olivodlingar.

I Arles sökte vi upp turistbyrån efter att ha intagit en kopp kaffe med kaka vid en av alla dessa trevliga små restauranger som finns vid det stora promenadstråket Boulevard des Lices. Här tog jag kortet med den vackra kakelväggen. Nu går vi raka vägen till de stora romerska minnesmärkena och det är inte långt, för de är mitt i staden. Nog måste det vara fantastiskt att bo i denna stad och ha så mycken gammal historia inpå knutarna.

Först kom vi till den Antika teatern som är den mindre och äldre än Amfiteatern. Tyvärr hittade vi bara låsta dörrar så där kom vi inte in, men vi kikade genom staketen. Den rymde förr 12000 åskådare och fortfarande kan man arrangera föreställningar som visaftnar och teater här. 

Vi behövde inte gå långt förrän vi kunde se den stora Amfiteatern, den största som bevarats i Gallien. Den är från första århundradet e.Kr. Här har man folkfester med musik och dans och det mindre trevliga tjurfäktningarna. Fortfarande rymmer den 12 000 åskådare men på den gamla tiden rymdes här 21 000. För att komma in här fick man betala 30F, men det är klart när är man här så måste man väl gå in. Jag sätter mig en stund på en bänk och förundras. Nu har jag aldrig varit i Rom, men nog tyckte jag att det här var mäktigt och stort. Visst blir man imponerad, men samtidigt kan jag aldrig låta bli att tänka vad människorna fick slita för att bygga upp alla dessa arenor i kollosalformat. Arles måste jag återse för att besöka alla museer och upptäcka andra romerska ruiner som finns på flera ställen i staden. 

En stor entrecote med pommes frites blev min middag innan vi tog tåget till Marseille med tågbyte där för vidare färd till Aix. Tyvärr var vi tvungna att ta tåget för att inte komma så sent "hem".

Utdrag från reseskildring "En titt i Rhônedalen"  av M. Anholm publicerad i
Svenska Familj-journalen Svea
från 1892
Läs här om Avignon och Arles på 1800-talet

Föregående dag	Nästa dag
Till Sonjas Provencelänkar