Klostret St-Paul-de-Mausole

Onsdag 26 sep 2001

Idag bestämmer vi oss för att följa med en utflyktsbuss kl 14. Går ut för att handla mat på förmiddagen. Strosar omkring i gamla stan och dofterna gör att jag känner den provensalska atmosfären strömma igenom mig. Jag känner mig smått berusad utan ett endaste glas vin. Nå, nu ska vi handla mat och det gör vi rejält på Casino. På hotellet värmer vi vår quiche lorraine. Visst är det här billigt och bra och jag försäkrar att det smakar bra med en sallad och frukt till efterrätt.

Ut till turistinbyrån där bussen utgår till Les Baux. Här måste jag påpeka att hotellet ligger nära till järnvägsstation, busstation och turistbyrån, men ej till större mataffärer.

Första stoppet på vår resa var strax utanför St-Rémy vid det mausoleum, som kejsar Augustus lät uppföra för sina barnbarn som dog unga, och Frankrikes äldsta stadsport från romersk tid. Vi besökte även f.d. klostret St-Paul-de-Mausole. Klostret tillhörde biskopen från 1000-talet och från 1317 domkapitlet i Avignon. På 1800-talet byggdes det om till psykiatriskt sjukhus. Vincent van Gogh sökte sig helt frivilligt hit när han blev sjuk i sina nerver. Här vårdades han mellan den 3 maj 1889 och den 16 maj 1890. I bottenvåningen hade han sin ateljé, där han målade frenetiskt. 
Vi såg ett av de spartanska rummen och det var mycket intressant att besöka den här miljön, eftersom jag läst en del om van Gogh förut. Här borde man ha suttit en stund i lugn och ro för att låta alla intryck få sjunka in.  
 
Efter en hisnande färd är vi framme vid
Les Baux-de-Provence som nu är en pittoresk ruinstad. Det här med att vilja beundra vackra utsikter och att vara höjdrädd det går ju inte ihop och är definitivt ett problem. Ibland måste jag bara blunda när det blir för olidligt, som när chauffören måste backa för möte vid som synes ett ändlöst stup.
 
På 1000-talet uppförde mäktiga furstar den här borgen. De var i opposition mot kejsare, kung och påve. Här träffades Europas trubadurer och här fanns de kurtiserande  aristokratiska damerna som skulle avgöra vem som sjöng bäst. När släkten dog ut 1426 tillföll staden grevskapet Provence och 1481 till franska kronan. Den var ett fäste för protestantismen när Richelieu lät förstöra slottet och rev murarna 1632.

Nog för jag tycker om att shoppa, men just där blev jag bara irriterad över all kommers och utestängde helt detta begär. Sen hade jag läst Bonnie Churshill´s sida om Les Baux och hade förväntat mig att komma till toppen. Att man måste gå genom slottet för att komma dit, blev jag upplyst om alldeles för sent. Men jag ska återkomma igen för det var helt fantastiskt och gå däruppe och inbilla sig höra klappret av hästhovar utför stengångarna.Tänk om jag åtminstone hade fått se en livslevande trubadur sjungande en gammal provensalsk sång eller en poet som överraskat mig läsande en dikt! 

Hemma kl 19 och åt krabbsoppa med goda mackor. Tämligen nöjda och belåtna med dagen stannade vi inne.

Föregående dag	Nästa dag
Till Sonjas  Provencelänkar